Djupast in i benmärgen visar Neneh & The Thing på ett dynamiskt ny- och återskapande vis vilken fantastiskt uttrycksfull musikform jazzen egentligen är – det vill säga när den är som bäst.
Sommarens åskväder känns banala i jämförelse med den energi och urladdning gruppen levererar till en entusiastisk malmöpublik, med eller utan öronproppar. I början är ljudet inte det bästa för Nenehs del, och det är svårt att uppfatta texterna.
När jag hörde Neneh första gången kändes det att hon i framtiden kunde bli en bra jazzsångerska, och nu är hon här, livs levande, glad, kärleksfull och med mycket känsla i rösten.
Man blir nästan avundsjuk på hennes utlevelse och frigörelse av starka känslor. Kanske något för dagens stressade människor att ta efter? Den dansande och sjungande Neneh är i rätt sällskap med Mats Gustafsson, Ingebrigt Håker Flaten och Paal Nilssen-Love, vilka bildar The Thing. Namnet är efter Nenehs styvfar Don Cherrys låt.
Frijazztrummisen Paal Nilssen-Love bankar på som om det vore omkring 1970, då Don & Co härjade som värst! Paal väver samman sitt trumspel med Ingebrigt Håker Flatens förnäma bas och varför inte kalla gruppen för Art Ensemble of Tågarp. Tågarp ligger i Skåne, där Neneh växte upp och fortfarande har sitt hjärta.
Mats Gustafsson, med kraftfullt men ändå djupt lyriskt saxofonspel, får mig genast att associera till Albert Ayler. Ett bra låtexempel är Don Cherrys Golden heart och extranummer blir Viking, skriking av Ingebrigt.
Att detta är en minnesvärd höjdarkonsert är ingen överdrift. Hoppas The Thing med Neneh fortsätter, ty nu har de satt djupa spår i min jazzvärld!
Text och foto: Lasse Seger
Moriskan i Malmö 12 juli 2012
Neneh Cherry & The Thing
Neneh Cherry voc, Mats Gustafsson sax, Ingebrigt Håker Flaten bas, Paal Nilssen-Love dr.
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här