Nils Petter Molvær på Kulturhuset

En av Norges stora trumpetare, 50-årige Nils Petter Molvær bjöd på ett efterlängtat gästspel i Hörsalen i Kulturhuset. Den slutsålda konserten var en del av serien ”Nisse Landgrens hörna”, i vilken trombonisten presenterar internationella jazzmusiker i samtal och konsert. Sist ut för denna säsong är tyska Root 70 & trombonisten Nils Wogram den 3 maj.

Sedan kritikerrosade debuten Kmer på skivetiketten ECM år 1997 har Molvær varit en av förnyarna av den europeiska jazzen. Under åren 1983 till 1991 var han medlem i norska Masquelero och då utvecklade han sitt trumpetspel till en fulländad post-bop-stil – långt ifrån det spelsätt han har idag. I Masquelero spelade han tillsammans med ledande norska jazzmusiker som Jon Christensen, Arild Andersen, Jon Balke och Tore Brunborg.

I ett inledande samtal med Nils Landgren berättade Nils Petter om sin uppväxt på ön Sula, sina studier på konservatoriet i Trondheim och om sin musikaliska utveckling fram till i dag.

Sedan klev Molværs medmusikanter upp på scenen: Stian Westerhus på gitarr och Erland Dahlen på trummor. Musiken vi fick höra var hämtad från senaste albumet Hamada varvad med några äldre men även ett par helt färska kompositioner.

Klangrikedom och stämning är ledord när man vill beskriva musikflödet och karaktären i Molværs ljudlandskap. Urbant klingande electrojazzfunk blandades med progressiv rock och drömsk ambientjazz. Som extra förstärkning illustrerades musiken genom starka ljus- och ljudprojektioner med abstrakta mönster och överdimensionerade bilder av musikerna. Molvær har ett förflutet även som film- och teatermusiker, vilket han visade tydligt denna afton.

När Molvær slog igenom med sin electronica-indränkta, beatbaserade jazz var Eivind Aarset gitarrist i bandet. Molværs nuvarande gitarrist Stian Westerhus påminner spelmässigt en hel del om Aarset, men är mer hemvan i rocken än i jazzen. Han spelar gärna och ofta med stråke och hanterar gitarren nästan som en bas – med skiftande resultat.

Erland Dahlen bakom trummorna var en ny trevlig bekantskap för mig. Han har ett följsamt driv i sitt trumspel, vilket tydligt styr riktningen. Han trakterade under konserten även det sällan hörda instrumentet Omnichord som tillförde musiken en mystisk, tilltalande ton.

Nils Petter Molvær själv trollade med klanger och stämningar med korta, luftiga fraseringar som sög lyssnaren in i en organisk värld av toner. Vi fick också avnjuta en hel del rena trumpetslingor från Molværs läppar. Höjdpunkten under konserten kom i extranumret, tolkningen av Eden Ahbez jazzstandard Nature Boy, skriven redan 1947.

Versionen är snarlik Jon Hassels briljanta tolkning av denna hit hämtad från Hassels platta Fascionoma.

Trots – eller kanske på grund av – den rika illustrationen till musiken blev helhetsintrycket ganska splittrat. Konserten blev ojämn, känslan av tautofoni tog över helhetsintrycket alltför ofta.

Jag är övertygad om att Molvær kan prestera mer intressant och spännande material än det här. Han färdas ju som bekant bortom de givna mönstren, så jag ser med stor tillförsikt fram emot hans framtida projekt.

Text: Patrik Sandberg
Foto: Thomas Rörby och Patrik Sandberg

Nils Petter Molvær
Hörsalen, Kulturhuset, Stockholm, 2 mars 2011.

Nils Petter Molvær tp, Stian Westerhus g, Erland Dahlen dr, Johnny Skalleberg ljud, Tord Knudsen ljus, video.