Nostalgi, eufori och hängivelse i en tributkonsert till Bo Hansson

Text: Roger Bergner Foto: Patrik Sandberg

 

Bosses – En hyllning till Bosse Hansson, Fasching 12 januari 2023

Kenny Håkansson elg, Peter Bryngelsson elg, slide-g, mand, Bill Öhrström hca, cga, Lars Liljegren keyb, Bobby Ringström elbMikael Svanevik dr, Ester Svanevik voc.

När organisten och kompositören Bosse Hansson (1943 – 2010) kom med sitt mästerverk Sagan om ringen 1970, inspirerad av J.R.R. Tolkiens bok, kunde väl ingen ana att denna unika musik skulle bli en världssuccé och säkra den närmsta framtiden ekonomiskt för skivbolaget Silence. En instrumental svit av lp-längd, en drömsk psykedelisk, ”progressive” musik med något helt nytt som inte liknade något annat man hört tidigare och som förmedlade säregna emotionella tillstånd och stämningar. En slags musikalisk naturlyrik som samtidigt kändes urban på något vis. Förmodligen helt rätt i tiden då. Den följdes av tre i paritet med den första, de innovativa skivorna: Ur trollkarlens hatt, Mellanväsen och El-ahrairah. Bosse Hansson hade dock redan angett tonen för sin eteriska och svävande musik under slutet av 60-talet i duon Hansson & Karlsson, orgel och trummor, med Janne Carlsson.

Det låg en stark förväntan i luften, på ett knökfullt och sedan länge utsålt Fasching, när bandet Bosses äntrade scenen. Publiken var blandad, de 70 plus som var med när det begav sig, men också en påfallande ung publik, som upptäckt musiken på senare tid. Ett bevis på att denna musik från ”proggeran” i Sverige fortfarande står sig, där särskilt just den instrumentala fortfarande håller måttet med artister och grupper som: Bosse Hansson, Fläsket Brinner, Träd, Gräs och Stenar, Kebnekajse och Ragnarök med flera. En visionär och mångt mer radikal musik, än den textbaserade och mer trallvänliga ”politiska” musik som oftast förknippas med samma tid, då allt verkade vara möjligt!

I första set spelade man hela Sagan om ringen vilket var en fin upplevelse i sig. Ljudet kunde dock ha varit bättre, alldeles för svagt med tanke på den numerära publiken, som också i sin exalterade iver klappade mellan satserna. Men en bra uppvärmning blev det för i andra set blev både volym, ljudbild och musiken en helt annan!

I pausen tog Bengt ”Bengan” Dahlén till orda, gitarrist i gruppen Fläsket Brinner. Han berättade om den skiva som är på gång att ges ut, en inspelning med Bosse och Fläsket Brinner från Pistolteatern i Stockholm 1972. Han fortsatte med anekdoter om Bosse, bland annat om den planerade turnén med Sagan om ringen som aldrig blev av.

Andra set inleddes med Peter Bryngelsson från gruppen Ragnarök som redogjorde just för skillnaden mellan denna speciella instrumentala musik, den svenska psykedeliska musiken och proggmusiken. Han spelade sedan en finsk sorgelåt på mandolin.

Bandet, som nu hade fått upp ångan, fortsatte med Bosses och Kennys Solen (Parallellt eller 90 grader) och Storstad samt Vandringslåt från plattan Ur Trollkarlens hatt.  Den följdes av Fläsket klassikern Bosses låt.

Sångerskan Ester Svanevik tog plats på scenen och man framförde Träd, Gräs och Stenars Sannings silverflod. Den följdes av en låt av Pugh Rogefeldt vars titel jag inte uppfattade.

Bill Öhrström fick en feature i Duke Pearsons blues Cristo Redentor, som bland annat trumpetaren Donald Byrd spelat in, en höjdpunkt på konserten som visade vilken fin munspelare han är! Nu var stämningen verkligen på topp i lokalen och man fortsatte med Håkanssons låt Resa mot okänt mål från Kebnekajses första skiva.

Framhållas bör Håkanssons alltid pregnanta gitarr och Bryngelssons fina slide-gitarrspel Bill Öhrström och Kenny Håkansson var nära vänner och medspelare till Bosse.

Som extranummer fick vi höra The Escape från El-ahraiah även känd som ”kaninplattan” Musik Inspirerad av Richard Adams bok Watership Down (Den långa flykten på svenska).

Som extraextra King Crimsons 21st Century Schizoid Man med sång av Ester Svanevik, lysande!

En kväll att minnas med mycket groove och känsla och jag lämnade Fasching fylld med en blandning av eufori, hängivelse och en gnutta nostalgi! Jag är också säker på att Bosse myste i sin himmel!

Roger Bergner

Annonser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterat

Annonser