Nyansrik kammarjazz med Svante Söderqvist Trio på Stockholm Jazz Festival

Text & Foto Patrik Sandberg

Svante Söderqvist Trio, Lilla Studion i Kulturhuset, Stadsteatern. Stockholm Jazz Festival.

Årets upplaga av Stockholm Jazz Festival inleddes tidigare i eftermiddags.

En av fjolårets mest hörvärda svenska jazzskivor var cellisten, basisten och låtskrivaren Svante Söderqvists The Rocket (Caprice). Bandledaren kunde avnjutas med sin trio Calle Rasmusson (trummor) och Adam Forkelid (piano) på intima scenen Lilla Studion i Kulturhuset, Stadsteatern.

Materialet som presenterades kretsade främst kring nämnt album (som dagen till ära släpptes på en limiterad vinylutgåva) samt några nummer från hyllade debuten Arrival (Prohone/Naxos, 2020). Även ett par nya kompositioner planerade till gruppens kommande tredje platta uruppfördes.

Det är intim, insiktsfull, melankolisk kammarjazz, med en bredd färgpalett. Musiken går mestadels i moll och speglar den hektiska samtid vi lever i och sätter livets stora frågor på sin spets. Klimatkrisen, den ökade instabiliteten här hemma och i vår omvärld med krig, ökad polarisering och brist på humanitet och hållbart tänkande. Klimat och miljövänförespråkaren Söderqvist hade låtit trycka upp T- shirts  som fanns till försäljning och affischer som illustrerar honom själv cyklades med sin gigantiska kontrabas på en släpvagn. Han uppmanade även publiken i ett mellansnack att lämna bilen hemma för att minska utsläppen.

Den klassiskt skolade Söderqvist (Edgar Meyer, sägs vara förebild) främsta talang är hans förmåga att skapa starka melodier, vilket han visade fina prov på i sin finstämda Ennio Morricone-klingande The Third One och skira Tännforsen (baserad på en dikt av  skalden Carl Snoilsky).  Söderqvists ton är mjukt rundad, både när han spelar med eller utan stråke. Stötvis hörs bandledaren även på ordlös sång.

På några låtar gästas trion av estniska tonsättaren, ackordeonisten Tuulikki Bartosik.  Hennes medverkan gör att ljudbilden fördjupas med hennes följsamma accordeonspel, musiken andas plötsligt en mer folkloristisk touch. Trion har genomgående en stark, kollektiv hållning. Forkelid har en framträdande roll vid sidan av bandledaren och besitter en härlig vitalitet och  idérikedom i sitt spel. På Söderqvists The Rocket och sin Chick Corea/Erik Satie-klingande The Man With The Blue Hat spelar Forkelid med ett hypnotiskt driv som triggar både Rasmusson och Söderqvist att bekänna färg.

Fler scenrecensioner från festivalens öppningsdag med bland andra Immanuel Wilkins, Nils Petter Molvær och hyllningskonserten till Georg Riedel publiceras fortlöpande nu under helgen.

Patrik Sandberg

 

Annonser
Annonser
array(9) { [0]=> int(56321) [1]=> int(56015) [2]=> int(56376) [3]=> int(55316) [4]=> int(56384) [5]=> int(51323) [6]=> int(56180) [7]=> int(50803) [8]=> int(56164) }