Cosmic Ear (Goran Kajfeš tp, synth, elec, perc, Mats Gustafsson fl, ts, live-elec, hca, Christer Bothén donso ngoni, bcl, p, Kansan Zetterberg b, donso ngoni, Juan Romero congas, berimbau, perc), Fasching 26 februari 2025
Det låg en förväntan i luften vid denna Fasching premiär för gruppen Cosmic Ear.
Jag noterade också en stor åldersspridning hos den månghövdade publiken, vilket alltid är kul när man går på konsert. På scen stod några av de främsta musiker vi har i landet när det gäller jazz, frimusik och närliggande gränsöverskridande musikformer.
Särskilt Christer Bothén, åldermannen i gruppen och en legendarisk musiker, är värd att lyfta fram i sammanhanget. Han studerade det västafrikanska stränginstrumentet donso ngoni, även kallad jägarharpa, i Mali i början 70-talet och har blivit en traditionsbärare av instrumentet, som han fört vidare till basisten Kansan Zetterberg. I ett avslutande stycke i andra set fick vi höra de två tillsammans spela på dessa ljudsvaga instrument, fint och mästerligt.
Hur ska man beskriva den musik Cosmic Ear spelar? Initiativet till att bilda gruppen har tagits av Goran Kajfeš och Mats Gustafsson, som spelat tillsammans i bland annat Fire! Orchestra, med en önskan om att kunna skapa musik i det mindre formatet. Musiken är stilistiskt ganska varierad, där nämnda rötter i Västafrika möter den mest kraftfulla, råaste och urbana tonen i Gustafssons tenorsaxofon. Don Cherrys ande svävar över musiken och några av hans låtar framfördes. Termen världsmusik är relevant här, men både Cherry och Bothén tillhör pionjärerna inom denna öppna musikform långt innan det blev ett standardbegrepp. Man kan också tala om ett universellt musicerande, där musik från alla kulturer faktiskt kan mötas och det tyckte jag att kvällens konsert rymde.
Det är just i denna ”öppenhet” som musikens styrka ligger. Man vet inte riktigt vart det ska ta vägen. På så vis blir man som lyssnare en medresenär. Om första set mer blev till ett behagligt irrande i en sommarskog, så stakades en mer tydlig väg ut i andra set i form av låtar.
Bothén kunde, förutom på piano, också höras lysande på basklarinett. Kajfeš trumpetspel är alltid lika spännande. Zetterberg gav oss också ett mästerligt bassolo, som inte lämnade någon oberörd. Bakom allt fanns Juan Romeros congas, slagverk och finstämda berimbau.
Förväntningarna infriades och musiken gick definitivt hem hos den vid här laget exalterade publiken.
Roger Bergner
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
