Oraffinerad expressiv hardcorejazz med Ill Considered på Fasching

Ill Considered, Fasching, 15 juni 2023

Saxofonisten Idris Rahman och hans grupp Ill Considered släppte sin första skiva 2017, sedan dess har det blivit drygt ett dussin inspelningar, flera live. Gruppen blev snabbt uppmärksammad och en betydelsebärande del i den hybridiserade smältdegel som stora delar jazzscenen i östra London är. Influenserna är många och breda.  Rahman har bl.a spelat afrodub med gruppen Sothsayers, är utbildad inom klassisk folkmusik från  Bengalen, är också starkt påverkad av musiker som John Coltrane, Pharoah Sanders och Yusef Lateef och är väl förtrogen med den brittiska klubbmusikens olika varianter. Allt detta nedkokat till en renodlad, rak, komprimerad, högoktanig expressiv punkjazz.

Spelningen på  Fasching, gruppens första i Sverige, ges i ett långt skarvlöst set (strax över två timmar) där musiken obrutet böljar fram och tillbaka. Intensiteten är genomgående hög, tempot snabbt  och accelererande med korta stunder av återhämtning och eftertanke. Rahman leder gruppen, introducerar, markerar och konkluderar de melodiska ramarna och både fyller ut och reducerar  de harmoniska grundkomponenterna. Samtidigt är uttrycket starkt kollektivt. Elbasisten Liran Donin spelar långa, rullande melodiska basgångar utan några funkiga inslag snarare åt det mer progressiva rockhållet. Trumslagaren Emre Ramazanoglu har också ett rockigt anslag men uppblandat med mer friformartade inslag och blir efterhand alltmer expressiv, ibland furiös att driva tempot mot crescendon. Men det är ett i hög grad kontrollerat kaos som trion skapar,

Rahman spräcker upp vid några tillfällen men håller de melodiska linjerna intakt. Samspelet är nära och intuitivt, man läser av varandra momentant och intimiteten i musiken återspeglas på publiken som efterhand dras allt närmre scenen, ”lägerelden”. Stilmässigt finns ett starkt släktskap med Shabaka Hutchins Sons of Kemet med både transcendentala och kartharsiska inslag i speluppläggen. I extranumret plockar Idris Rahman fram tvärflöjten initialt, något han huvudsakligen trakterar i sin andra grupp Wildflower, vilket ger enfolkmusikalisk kontrast men växlar avslutningsvis tillbaka till tenorsax med expressivt crescendo. På skiva finns en större bredd i uttryck och sound, men live denna kväll var detgruppens mer oraffinerade hardcore sidor som exponerades.