Peter Asplund – The Christmas Feeling spred glädje och frid

[Best_Wordpress_Gallery id=”158″]

(Klicka någonstans på bilden ovan för att öppna bildspelet. Foto: Ulf Magnusson Ord & Bild.)

Peter Asplund – The Christmas Feeling
Mölnlycke Kulturhus, Mölnlycke, 18 december 2018.

För fem år sedan släppte Södertäljesonen Peter Asplund en skiva med titeln The Christmas Feeling. Sedan dess har han under adventstid turnerat landet runt med den. I år blev det tretton The Christmas Feeling-konserter med sprudlande avslutning i Mölnlycke utanför Göteborg.

Att erbjuda julkonserter är ett ypperligt gränsöverskridande ”knep” för att locka ovana jazzlyssnare. Musikerna i kväll lyckas också utomordentligt väl med att fånga en blandad entusiastisk publik. Asplund vet exakt hur en passande repertoar ska utformas. Mycket igenkänning, men också överraskande inslag! Spännvidden avseende låtval och tempi är anmärkningsvärd och bidrar till framgången. Material från American Songbook kompletteras bland annat med George Michael-, Donny Hathaway- och Gunnar Svensson-låtar (den sistnämnde har komponerat musiken till ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton”). Magnus Blom och Mats Hålling står för merparten av de fiffigt broderade arrangemangen.

Spetskompetens en masse finns hos solisterna, vars tekniska kunnande och komprimerade kraft är makalös. Sånginsatserna befinner sig på den allra högsta nivån. Isabella Lundgren och Vivian Buczek har varit favoriter länge hos oss kräsna livelyssnare, och de stortrivs med sina solistroller samt med att göra duetter med sin konstnärlige ledare. Inte lika kända Anna Jalkéus, professor i USA, platsar definitivt i det illustra sällskapet – hon är en excellent begåvning. Croonern Asplund har slipat ytterligare på sin vokala förmåga, vilket får mig att jubla. Ensemblen kombinerar eufori med långsammare anslag. Showen är omfångsrik och stämningsskapande – den sprider välbefinnande. Det lokala storbandet Mölnlycke storband (som bara repat en gång med Asplund och kompani) har uppnått imponerande standard. Svajiga tendenser är nästan helt bortputsade, istället förenas snyggt de olika stämmorna med ackordleverantörernas toner. En böljande harmonisk miljö flödar av klanger och rytmer.

I en konsert som aldrig tangerar det slätstrukna vimlar det av utropstecken. Jazzradiokrönikör Lundgren håller en tänkvärd monolog om att se det vackra i det oansenliga. Hon sjunger exempelvis My Favorite Things och O Holy Night/Helga Natt fantastiskt. Innerlighet och svärta som berör! Buczek tolkar glimrande blueskänslan i God Bless The Child, går loss i ett soulfunkigt nummer och framför virtuosa duetter i Santa Claus Is Coming To Town jämte Jingle Bells. Jalkéus öppnar andra set genom att ackompanjera sig själv på harpa. Lysande artisteri som renderar i massivt bifall. Mirakulöst nog tar hon fram en oanad, vacker dimension ur en uttjatad hit av Wham. Med finess fyller musiker gradvis på i nästkommande låtar. Och i princip alla fick höras på egen hand, inte minst den drivne gitarristen. Asplund firar triumfer oavsett om han presenterar, glider fram i Sinatra-sång, hänger sig åt röstakrobatik tillsammans med Jalkéus, Lundgren och Buczek eller briljerar i trumpetsolon à la Roy Eldridge. I den härligt utdragna finalen ger alla på scen allt vad de har av inneboende resurser i en musikaliskt rusig version av Asplunds nyårssamba The Last Day of The Year, som är näst sista låten på The Christmas Feeling. Ljudet var bra, även om kontrabasen emellanåt låg något för högt.

Mats Hallberg