Peter Asplund/Martin Sjöstedt Dektette träffade hela tiden rätt

Peter Asplund/Martin Sjöstedt Dektette
Americain, Stockholm Jazz Festival, 10 oktober 2017.

Med en välrepeterad ensemble bakom sig grep Peter Asplund sångmikrofonen och knöt an till den musik Mel Tormé och Marty Paich utförde för flera decennier sedan. Det fina framförandet gav efter två set ett alldeles utmärkt resultat. Och förutom Peter Asplunds eget spel på trumpet och sång därtill uppträdde en rad solister med briljanta inslag. Amanda Sedgwicks solon var febrigt varma men spelade med full kontroll. Likaså Fredrik Lindborgs tenorsolen, fabulösa med en värme som gränsade till stark hetta. Hans fina ton och lödiga spel lockade den annars högljutt pladdrande barpubliken till både lyssnade och applåder. Karl Olandersson och Erik Tengholm levererade trumpetsolon ljudligt flödande och tilldragande. Barytonsaxofonisten Björn Jansson var definitivt en tillgång för dektetten. Något han demonstrerade i flera solon. Det gäller också trumpetaren Björn Oskarsson samt i det här sammanhanget veteranen Bertil Strandberg. Petter Carlsson spelade varsamt och samtidigt inspirerat på sitt horn. Något som även kom till uttryck i en rad fina solon på klaviaturen. Ensemblen var snabb och lätt och träffade hela tiden rätt i såväl tonföljder som inprickningar. Något som med säkerhet var Martin Sjöstedts förtjänst vars basspel gav bandet en solid grundtrygghet. Och till denna inspirerande och fint spelande grupp svävade ett trumspel likt inget annat, men utfört med kraft och övertygelse av den häpnadsväckande rytmikern Johan Löfcrantz Ramsay. Tack för upplevelsen Peter Asplund!

Leif Wigh