Pulserat och tätt med Hedvig Molestad på Fasching

Hedvig Mollestad Weejun, Fasching, 5 september 2024

Norska gitarristen Hedvig Mollestad har sedan skivdebuten 2011 påtagligt mutat in sig som arvtagare till Terje Rypdal, även om hon givetvis utvecklat en personlig stil i relation till denne. Ett tiotal skivor har hon släppt mestadels i trioformat, men även några där hon rör sig i större sammanhang bl.a ett samarbete med den välrenommerade Trondheim Jazz Orchestra.

På sin senaste utgåva, Weejun (Runegrammofon) har hon bytt medspelare och soundscape i riktning mot ett mer löst och mjukare spelsätt med svävande klanger i långa vindlande sektioner. Och det var mestadels material från denna skiva som Möllestad, keyboardisten Ståle Storløkken och trumslagaren Ole Mofjell  spelade och inte minst improviserade kring. Ståle Storløkken har en arsenal av analoga keyboards kopplade till sin hammond B3:a och jobbar mycket med enkla men täta, pulserande figurer initialt ofta sökande med mycket luft och pauser. Möllestad möter upp på ett liknande sätt men mera riffbaserat, där konturerna och kanterna i de melodiska uppläggen efterhand framträder. Det hela påminner stundtals om Tony Williams klassiska Lifetime, där man inte riktigt vet var det hela ska ta vägen. Mofjells trummor har både den rörlighet och den tyngd som krävs för att möta upp, driva på och förankra när så är påkallat.

Under andra set blev Möllestads mer rockiga influenser, Hendrix, Led Zeppelin mfl mer framträdande där trion jobbar upp och komprimerar trycket mot crescendon. Att Hedvig Mollestad är en stark och personlig musiker råder det inga tvivel om och trion Weejun ger rika utvecklingsmöjligheter framgent.

Ulf Thelander