Meny
Isak Hedtjärn Trio (IH3) & Hedvig Mollestad Trio, Fasching, Stockholm Jazz Festival, 21 oktober 2021.
Punkjazzen har anor från 1970-talets New York-scen med olikartade band som John Zorns Naked City och Bad Brains. Sverige har också en fin tradition. På 1990-talet gick hardcore hand i hand med frijazz, främst i norr: Bear Quartet från Lulé och Refused från Umé. Bägge banden uttryckte sin hängivelse till Ornette Colemans friform; de senare med att betitla sitt lysande debutalbum The Shape of Punk to Come (1998). Fire! och Anna Högberg Attack håller traditionen vid liv: Punk’s not dead! Nu kan ännu ett namn läggas till listan: rörblåsaren Isak Hedtjärn (även sporadisk medlem i Fire! Orchestra) har bildat trio med basisten Patric Thorman och batteristen Erik Carlsson. Debutalbumet heter Grismask, vilket publiken uppmanas skandera medan Hedtjärn blåser basklarinett och Sebastian Murphy (Viagra Boys) ligger på scenen i fulltatuerad, bar bringa och vrålar som grisen skriker. Festligt. Utflippat. Fast det funkade, punkade bättre i början, vokalfritt.
Det visar efterföljande norska Hedvig Mollestad Trio. Om sången står i förgrunden, som i pop, och inte behandlas som ett instrument bland andra, som i jazz och blues, förtar det lätt helhetsresultatet. HM3 spelar inte hårdjazz utan snarare hårdrock med en jazzig touch. Mest märkbart när trumslagaren Ivar Loe Bjørnstad plockar fram visp och vadderade trumstockar som i suggestiva Ding Dong You’re Dead. Deras musikaliska rötter återfinns i England där den otvetydigt bästa hårdrocken skapades kring decennieskiftet 1960-70. Arvet från kvartetter som Led Zepelin och Black Sabbath är tydligt, men också från trios som Cream och Motörhead.
Mollestad har en crémefärgad Gibson ES-335 kring halsen och bär en glittrig paljettstass; Ellen Brekken trakterar ömsom elbas, ömsom ståbas (ibland con arco) och bär en blå velourklänning. Bägge damerna headbangar i högklackat. Det blir därför en extra stark effekt när de går loss i blytunga, fuzziga låtar som Bewitched, Dwarfed and Defeathered och på slutet går ut bland publiken och rockar röven av Fasching.
Rikard Rehnbergh
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här