Raffinerat och ömsint med sångdrottningen Dianne Reeves på Konserthuset

Text: Patrik Sandberg Foto: Tessan Milveden

Dianne Reeves, Stockholms Konserthus, 4 november 2022.

Karismatiska amerikanska sångerskan Dianne Reeves räknas utan tvekan till en av de riktigt stora rösterna inom den nutida jazzen.
I sitt hemland har hon hyllats som en av de  jazzdivorna sedan Sarah Vaughans, Ella Fitzgeralds och Billie Holidays storhetstid med en karriär som nu sträcker sig över fyra decennier.

Hon har hunnit bli 65 år men hennes röst känns starkare och fräschare än någonsin. Hennes magnifika stämma rymmer lika delar jazz och soul. Hon är en suverän texttolkare, en skicklig scat-sångare och inte minst en fenomenal improvisatör. Ofta får hon sångerna hon framför att kännas äkta och självupplevda.

Medan hon gick på college arbetade hon regelbundet med sin mentor, trumpetaren Clark Terry. Under 1980-talet i början av sin karriär arbetade Reeves gärna i flera olika musikaliska sammanhang: latinfusion med Caldera, bossa nova och pop med Sergio Mendes och calypso med Harry Belafonte.
I slutet av 80-talet signades Reeves på Blue Note och har sedan dess varit en regelbunden artist på festivaler och konserthus runt om i världen.  Succén kulminerade med fem Grammys mellan åren 2000 och 2014. Flera av hennes prisade album var producerade av hennes kusin, framlidne George Duke.

När sångdrottningen nu äntligen åter gästade Sverige (senast var 2017 på samma scen) under sin pågående europaturné, är det endast för två spelningar:  Stockholms Konserthus och Kungsbacka Teater. Den förstnämnda är en konsert som ursprungligen skulle ägt rum 2020 men som ställdes in på grund av coronapandemin.

Med i bandet återfanns flera meriterade och mångåriga samarbetspartners till Reeves som brasilianska gitarristen Romero Lubambo, pianisten Edward Simon, basisten Reuben Rogers och trumslagaren Terreon Gully .
Scatsången är kanske hennes mest karaktäristiska kännetecken och kom som allra bäst fram i en magisk latinkryddad version av Pat Methenys och Lyle Mays Minuano samt i sensuella tolkningar av Hoagy Carmichaels Skylark och Michel Legrands I´m All Smiles.

Kärleken till den brasilianska musiken har gått som en röd tråd genom Reeves hela karriär. Halva delen av konserten vigdes denna afton till personliga, innerliga tolkningar av verk signerade Milton Nascimento (Bridges, Tarde och Nothing Will Be as it Was) och Antonio Carlos Jobim (Triste).  Stort soloutrymme fick brasilianska gitarristen Lubambo, som gav spelningen ett extra lyft med flinka och läckra inpass i flera dueller med sångerskan.
Reeves fick själv lysa starkt i det långa Nascimento-medleyt när hon tidvis sjöng helt à cappella.

Annat örongodis var en raffinerad cover av Fleetwood Macs Dream och sångerskans och kvintettens vindlande tolkning av McCoy Tyners You Taught My Heart to Sing.  I den sistnämnda som blev konsertens extranummer fick samtliga i bandet sträcka ut i bländande soloinpass och huvudpersonen visade hisnande prov på sitt enorma röstregister. Kul att konstatera att Dianne Reeves still is going strong.

Patrik Sandberg

Annonser
Annonser
array(8) { [0]=> int(55403) [1]=> int(56015) [2]=> int(50803) [3]=> int(54566) [4]=> int(55316) [5]=> int(55369) [6]=> int(51323) [7]=> int(55813) }