Red Sea International Jazz Festival

Red Sea International Jazz Festival i Eilat avhölls för tjuguandra gången 24-30 augusti 2008. Det är en festival som inte liknar något annat. I containerhamnen hade man skapat 4 stora konsertlokaler med hjälp av just containers. Runt scenerna var dessa staplade 2-3 stycken på varandra, på sidorna stod också containers och mot havet var det öppet i två av lokalerna. Utsikten från scenerna måste vara världens vackraste, med bergen i Jordanien och Saudiarabien i fonden.

Det här var en mycket välorganiserad tillställning. Alla konserterna startade exakt på utsatt tid och för säkerheten var det väl beställt. Alla besökare fick passera metalldetektor och väskor o.d. kontrollerades. Ett tiotal internationellt kända band och ungefär lika många israeliska spelade. Stockholms Jazzfestival var ju inte någon renodlad jazzfestival men i Eilat var det 100 % jazz, modern jazz. Någon ’hot jazz’ á la Django Reinhardt förekom inte, men det var ’hot’ i ett annat avseende: på dagen 45 grader C i skuggan och på natten 35 grader.
Två konserter hölls samtidigt med start kl. 20 och den sista startade 01:10. Dessutom var det nattjam med start 00:30 på hotell Ambassador där de flesta musikerna bodde. Före kl. 20 var det långa bilköer på väg till festivalen som låg några kilometer från Eilats centrum. De flesta konserterna var fullsatta.

Huvudnumret första kvällen var Mike Sterns band med Richard Bona, bägge har spelat på Fasching. Som vanligt bjöds på svängig musik, ofta i snabba tempon. Richard Bonas afro-orienterade spel fungerade mycket bra ihop med Mikes tekniskt drivna gitarr.
Ett annat tungt band dök upp nästa dag, Randy Brecker – Bill Evans Soulbop band, även det med Richard Bona på elbas. Det här var naturligtvis också en väldigt kompetent och svängig musik och bägge kapellmästarna framträdde även med vokala inslag, något jag inte har hört tidigare. Det enda extranummer jag hörde under festivalen spelades av detta band.
Carla Bley är ett framträdande namn inom ’contemporary’ jazz. Hennes band Carla Bley and The Lost Chords med Steve Swallow på bas spelade intressanta kompositioner i en avspänd stil. En annan Sverigebekant är sångaren Kurt Elling som framträdde med sin trio. Han är en mycket skicklig sångare och hans repertoar omfattar såväl standardlåtar som egna kompositioner.

Andra kända namn som framträdde var trumslagaren Ben Riley med en septett som spelade  Monks musik, israeliske basisten Avishai Cohen, trombonisten John Fedchock m.fl.
Festivalens mest originella sättning hade Edmar Castanedas grupp med harpa, vibrafon, trombon och trummor. Jazzintresset i Israel verkar var stort, och många av de inhemska banden imponerade.

Den som emellertid gjorde störst intryck på både mig och andra var basisten och sångerskan Esperanza Spalding i Terry Lyne Carrringtons helt kvinnliga kvartett. Jag hörde deras utmärkta konsert två gånger. Esperanza var ju på Skeppsholmen och hon berättade för mig att hon såg fram emot att komma till Fasching 27 september.

Jag pratade med Mike Stern och han beklagade att han missade Stockholms Jazzfestival, eftersom han i stället blev sittande på en flygplats. Han berättade att hans stora genombrott var när han kom med i Miles Davis band, med vilket han gjorde 3 lp. Miles ville alltid att han skulle spela långa solon. Mike har ju spelat med några av jazzens mest kända elbasister, t.ex. Marcus Miller, Jaco Pastorius och nu Richard Bona. Han ansåg att alla dessa är fantastiska men väldigt olika.

Mike har spelat in en platta med enbart standardlåtar. Jag frågade varför han så sällan spelar standardlåtar på konserter. Han svarade att på turné ville han mest spela egna kompositioner, men på klubbar hemma i New York spelar han mycket standardlåtar. Han tycker om att arbeta med lite olika sättningar och musiker och på sistone har han arbetat mycket med en sångerska.
Han var på väg till Stockholm med Yellow Jackets, som han tyckte är ett fantastiskt band.
Det här var andra gången han var i Eilat och spelade och han gillade det verkligen. Han var mycket bestört över Esbjörn Svenssons bortgång. Han höjde e.s.t. till skyarna och berättade att han haft planer på en inspelning med dem. Plötsligt kom Richard Bona inspringande med basen i fodral över axeln och meddelade att en bil väntade färd för till soundcheck. Mike fick bråttom och med munnen full av mat ropade han att jag skulle hälsa till några vänner i Sverige. Jag tror att han nämnde Ulf Wakenius, David Wilczewski och Lars Danielsson.

Annonser
Annonser
array(8) { [0]=> int(55369) [1]=> int(54566) [2]=> int(55813) [3]=> int(55316) [4]=> int(50803) [5]=> int(56015) [6]=> int(55403) [7]=> int(51323) }