Meny
Rigmor Gustafsson Kvartett
Metropol/Öbacka Jazz & Blues, Härnösand, 22 februari 2017.
Onsdagskvällens jazzkonsert på Metropol hade tre avdelningar. Först spelade en ung jazzorkester där medlemmarna fortfarande går på Södra Latin. De framförde såväl eget material som en del ”äldre” standards. Sättningen i bandet är piano, bas, trummor, saxofon och trombon. För att vara så unga spelade de ovanligt tight och uttrycksfullt. Publiken hyllande dem med varma applåder.
De andra två avdelningarna för kvällen stod Rigmor Gustafssons kvartett för. Förutom Rigmor sång trakterade Jonas Östholm pianot, Martin Höper kontrabasen och Chris Montgomery trummorna. Rigmor – Sveriges bästa jazzsångerska – behöver kanske ingen närmare presentation. Det är oerhört angenämt att få möjligheten att höra henne live, vilka musikaliska resurser hon besitter. Förutom talang har hon även en gedigen utbildningsbakgrund inom klassisk musik och jazz, såväl i Sverige som i USA. Rigmor blandade konserten mellan egenkomponerat material och standards som Somewhere over the Rainbow, en låt vi hört många fina versioner av, till exempel Eva Cassidys. Kvällens arrangemang och framförande låg väl i nivå med det bästa du kan höra andra världskända artister framföra, suveränt! Flera av de egna låtarna var hämtade från hennes senaste album When You Make Me Smile från 2014, bland annat Call me Lonely.
Rigmors musiker bidrog till den sammansatta och välljudande jazzmusiken. Jonas trakterade pianot på ett ypperligt sätt och förmådde använda kapaciteten jazzklubbens nya piano har i sina uttrycksfulla anslag i ackord och fingerspel. I flera solon var det bara att luta sig tillbaka och njuta. Martin spelade avancerat i flera solon samtidigt som han tryggt höll tempo och rytm tillsammans med Chris på trummorna. Chris spelade fritt och utnyttjade verkligen en trummis möjlighet att både spela ut på sitt instrument som hålla ordning på takten.
Metropol var för kvällen helt utsålt och publikens applåder blev varmare och varmare. I Rigmors extranummer, Stings Fragile, fick vi höra en genuin jazzversion av den kända låten där Rigmor visade vilken variationsförmåga hon har i röstens omfång, klang och styrka.
Text och bild: Anders Olofsson
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här