Meny
När Kurt Rosenwinkel med band intar scenen dämpas stimmigheten i lokalen märkbart. Man kan nästan lukta och ta på förväntningarna, så tät känns atmosfären. Att Fasching inte är fullsatt denna lördagskväll är både sorgligt och märkligt.
Märkligt för att han är en av de största gitarristerna inom det moderna jazzsoundet. Sorgligt för att många gick miste om en fenomenal konsert av denna New York-kvartett.
Den tjocka atmosfären löses direkt upp när Rosenwinkel tar ton. Första låten är både lyrisk och svävande, Kurts gitarrspel backas upp av hans egen röst. Redan nu inser jag att bandet kommer att ta med, om inte hela publiken, så i alla fall mig i deras musikaliska bubbla. Och mycket riktigt. Det sammansmälta bandet har en enormt medryckande effekt. Kurt Rosenwinkels sträva, men ack så fria spel går utmärkt ihop med Aaron Parks luftiga (nästan klassiska) ton, Ben Streets bjuder på stabila basgångar och trummisen Ted Poor på fräsch experimentlusta. I Aaron Parks växelrika "Peaceful Warrior" märks det vilken otrolig kommunikation som utspelar sig mellan pianisten och gitarristen. De språkar med varandra på ett så fritt sätt, trummorna och basen finns där bak som ett färgstarkt stöd. I dess slutskede byter låten kostym, blir fjäderlätt. En överraskande metamorfos, som skulle få vilken kameleont som helst att höja på ögonbrynen. Rosenwinkels och Parks kompositioner är alla av olika karaktär, men har ändå många gemensamma egenskaper. De är allvarliga (måhända en aning pretentiösa), de är målande, men kanske mest av allt har de ett sug i sig. Ett sug som får all uppmärksamhet att riktas åt det som spelas. När Rosenwinkel solar är det som att han seglar över ackorden mot något. Mot vad vet man inte riktigt, förrän han kommer till klimax. Då märker man att han, bandet och vi i publiken befinner oss i något stort. Ändå, trots denna stora tillkomst, lyckas Kurt Rosenwinkel och hans band knyta ihop verket och få det till en unik utformning för kvällen.
Kurt Rosenwinkel, denne jazzgitarrist med bas i New York, kommer nog fortsätta att förnya jazzen ett bra tag framöver. Det visar han potential till på Fasching.
Kurt Rosenwinkel g, Aaron Parks p, Ben Street b, Ted Poor dr.
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
