Saxarus förtjänar större scener

Fem saxar plus komp tog sig an ett fint låtmaterial när Saxarus spelade på Restaurang Kontrast i Norrtälje.

Ta en titt på den imponerande låtlistan nedan – detta bjöds Norrtäljepubliken på framförd av nio musiker.

Varför jag valt att betona repertoaren först i denna recension är för att alla ska förstå vilken musikalisk bredd herrarna demonstrerar. Man kan ju lugnt säga att hela detta musiksjok väl kan kallas ”klassisk jazz”. Jag vill ogärna kategorisera musik, men några vill ju ha det så.

Bandet startades av Hans Bergman som har ett gediget förflutet i Hovkapellet, men som de flesta av dagens musikanter inom den kategori som t.ex. denna organisation bjuder sin publik , kan han med bravur hantera jazzigare instrument också. Flera av de övriga medlemmarna har arbetat med musik i alla genrer, men när ovanstående musik kommer upp på notpultarna är dom alla professionella jazzmusiker.

Då detta är ett storband minus brasset, kan man förledas att tro att det låter jämntjockt. Bytet av instrument hela tiden, och förekomsten av den ljusa sopransaxen som leadinstrument, gör att klangbilden får en sådan fin variation.

I botten ligger som oftast barytonsaxen, och då denna stora lur faktiskt ligger mig varmast av saxarna, är jag så nöjd med hur den hanteras här. Bengtson är namnet på en mycket musikalisk familj med sångerskan Margareta (var med som skapare av The Real Group), Jan (som en av världens ledande flöjtister) och pappa Stig här som har en riktigt mullig barytonton och som naturligtvis också spelar altflöjt i denna konstellation.

Hur är nu dessa ärrade yrkesmusiker som jazzsolister? Jag trodde nog inte att det skulle bli mer än ett njaa, men hej vad man kan bli överraskad ibland. Samtliga har inte bara hört Zoot Sims, Al Cohn, Lester, Parker och Don Byas göra sina konststycken utan även influerats till att bli helt moget ”egna” solister, med personliga uttryck. Till och med mera personliga än deras mera berömda motsvarighet bland saxband i vårt land, nämligen Wobbling Woodwinds från Skellefteå.

Där har man samma sättning plus gitarr, men där hör man oftast bara ledaren Tord Larsson som solist.

Kompet gjorde vad dom borde och mer därtill. Nämligen att vara med där man skulle och även ha kortare soloinpass. Det svängde faktiskt om hela gänget så pass att stampataktenfoten ömmade efteråt.

Att betygsätta bandets sångare vore ren nepotism (han är nämligen min yngre bror). Som proffsig jazzmusiker vet han ju hur man indelar, nyanserar och tajmar den typ av standardlåtar som här förekom.

Jag hoppas att Stockholms jazzhus öppnas för denna grupp.

Text & foto: Nalle Nilsson

Saxarus i Norrtälje 1 juli 2011

Rest. Kontrast f.d. Bergstugan

Hans Bergman ss, as, cl. Jan Sjunnesson as, ts, cl. Jerker Halldén ts, fl. Stig Bengtson bs, fl. Thomas Johansson as, ts, fl. Hjalmar Öhrström p, Paul Höglander b, Lars Åkesson dr. Gästsolist: Dick Nilson vo.

Låtlista:
One for Bob/Saxomania (L.Niehouse komp. o arr)
Fine Together (L.Gullin) arr Stig Bengtson
More Human(Lars Jansson)
Stolen Moments (O.Nelson)
Goodbye Pork Pie Hat (C.Mingus)
Seven Steps To Heaven (Feldman/Davis) arr. J.Alenius
I Didn´t Know What Time It Was (Rogers/Hart) arr Nils Lindberg
Taking A Chance Of Love (V.Duke) arr Nils Lindberg
My One And Only Love (Melin/Wood)
Spinning Quintz (Hans Bergman komp. o arr)
Lester Left Town (W.Shorter)
Have You Met Miss Jones (Rogers)
Ginger Bread Boy (J.Heath) arr Jerker Halldén
Siljabloo (C-H Norin komp. o arr)
On A Clear Day (B. Lane)
My Romance (Rogers)
All Gods Chillun Got Rhythm (Kahn/Kaper)
Nica´s Dream (H.Silver)
Road Song (W.Montgomery)
Yesterdays (Kern)
Three Views Of A Secret (Pastorius)
Watermelon Man (H.Hancock)
Slängpolska (Byss Kalle) (alla arrangemang där inte annat anges är gjorda av Hans Bergman.)