Second Line Jazzband – uppdaterad och högoktanig tradjazz

Som svar på en evigt förekommande bedömningsfråga svarade salig Duke Ellington vid något tillfälle: ”Det finns bara två sorters musik; bra eller dålig”.

Varför referera till denna truism som intro till en text om Second Line Jazzband? Tja, helt enkelt därför att det är ack så vanligt att hippa jazzdiggare mer eller mindre automatiskt och av princip sågar traditionell jazz.

Sant är att göteborgsbaserade Second Line Jazzband i grunden är ett så kallat dixieband. Men den nutidsanpassade, välspelade, hårt svängande och oerhört energifyllda samt traditionsbaserade jazz som de sex goa gubbarna presterar kan absolut inte betygsättas på annat sätt än just: bra musik.

 Förutom högst godkända musikaliska kvaliteter har orkestern ännu ett ess i ärmen: Nämligen humor och befriande publikkontakt. Trombonisten och sångaren Niklas Carlsson är trådhållare. Snabbtungad och fokuserad pejlar han stämningen i lokalen och nöjer sig inte förrän han har publiken i sitt grepp.

Det som sedan skiljer Niklas från en ordinär ståuppare är att han även är en förträfflig musikant. Han laddar trombonspelet med ett sjuhelsikes jädrans anamma och håller trycket uppe hela vägen. Som sångare är han också helt okej; måhända inte himlastormande, men fullt godkänd och väl avpassad till den musikaliska kontext som karaktäriserar detta proffsiga gäng.

Trumpetaren Jesper Albrektsson håller en lägre profil och bjuder på mer eftertänksam behandling av harmoniken, hela tiden med fint sound i luren.

Engelsmannen Paul Harrison vikarierade under denna kryssning på Ålands Hav för ordinarie Olof Skoog. Harrison, som sedan fjorton år lever och lirar i Danmark, hanterar såväl klarinetten som sopransaxen i en mer ortodox stil, modell engelsk New Orleans, vilket passar sämre i Second Line Jazzband, där den mer modernt inriktade Olof Skoog fyller en viktig funktion.

Det pianolösa kompet är kanske det som mest skiljer göteborgsgänget från andra tradjazzgäng. Anders Waséns elförstärkta banjo tillåts ta rejäl plats med breda ackord i ljudbilden och tillsammans med Per Bach och dennes melodianpassade kontrabas frammanas den originalitet och nukänsla som är bandets adelsmärke. Waséns ackordspel är härligt att höra medan Bachs slapteknik på ståfelan sätter prickarna över de båda i-en i dixie…

Till detta skall läggas orkesterns senaste tillskott, trumslagaren Johan Horner, som framgångsrikt ägnar sig åt att leverera autentisk rytmisk puls utan longörer. En del lagom slamriga breaks på trumskinnen ingår som extra krydda.

Återstår den kanske viktigaste förklaringen till att Second Line Jazzband är ett så mäkta populärt och framgångsrikt jazzkapell, inte bara här hemma utan även ute i Europa. Nämligen: Repertoaren. I en mapp med cirka 300 låtar ryms allt från äldsta New Orleans-tongångar till modernt hopsnickrade versioner av rocklåtar, smöriga italienska ballader, kitschiga Pete Seeger-melodier, countrylegenden Willie Nelson och funkiga soulpärlor av exempelvis Nat Adderley. Och förstås, godbitar från de stora mästarnas repertoarer. Allt från Louis Armstrong, Luis Russell, Cole Porter, Irving Berlin och Duke Ellington.

När den synnerligen entusiastiska publiken på nära 300 personer krävde extranummer fick de sig till livs Janis Joplins megarhit Mercedes Benz. Bara en sån sak!

Då Cinderella är på väg att ankra upp vid Strömkajen i Stockholm tilltalar jag slumpvis två damer i 50+ för att få en publiksynpunkt.

– Second Line? Helt klart Sveriges härligaste jazzband! Vi är från Eskilstuna och har förföljt de här sköna göteborgarna på flera olika ställen i landet, åtta underhållande konserter så här långt. Vi lovar, det här var inte sista gången!

Äkta tradbandgroupies med andra ord. Sällsamt och helt underbart.

Text: Leif Domnérus
Foto: Nilla Domnérus

Jazzkryss på Viking Cinderella 21-22 februari med Second Line Jazzband.

Niklas Carlsson trombon/sång, Jesper Albrektsson trumpet/sång, Paul Harrison klarinett/sopransax, Anders Wasén banjo, Per Bach kontrabas & Johan Horner trummor.