Simon Berggren trio och Thomas Jäderlund Amazing Trio imponerade på Konstepidemin

 Simon Berggren trio och Thomas Jäderlund Amazing Trio, Konstepidemin i Göteborg, 1 februari 2023

Flera reportage har gjorts om den scen i Göteborg döpt efter fri form-musikern Peter Brötzman som startades 1993.  Sedan 2008 huserar man i paviljong 8 på Konstepidemin.  Brötz i regi av bröderna Jonny och Henrik Wartel har blivit ett begrepp, låt oss kalla arenan Västkustens Mecka för ohämmad jazz och därmed klassa den som en betydelsefull frizon. Utan att fullt ut bejaka eller begripa spräckligt spel, har med oregelbunden frekvens steg styrts onsdagskvällar uppför branta backen till Konstepidemin mer än ett halvdussin gånger senaste åren. Varje gång har dubbelkonsert arrangerats.  Uppslutningen denna afton var skaplig och ljudet fläckfritt.

Att lusten infann sig hos undertecknad  under Brötz evenemang 859, berodde främst på viss förtrogenhet med musikerna. I första akten konserterade pianisten och låtskrivaren Simon Berggren cirka en trekvart med sin trio bestående av trumslagare Sebastian Ågren (New Places Orchestra mm) och den extremt flitigt förekommande kontrabasisten Arvid Jullander som jag hört otaliga gånger live och på skiva senaste åren.  Efteråt tillstod pianisten vars mesta tid ägnas åt att i hemmet skriva och arra musik, en viss ängslighet, eftersom hans kompositioner inte präglas av stökiga tendenser. Visade sig vara en obefogad oro.  Egen pianotrio har Berggren haft i många år och numera med nämnd rytmsektion.  Ytterst knapphändiga uppgifter om låttitlar förmedlas, varav flertalet utgår från rovfåglar. En föränderlig komposition hade döpts till Free Will. Lyriska grundtonen luckras upp i flera melodier, övergår på Ågrens initiativ till att utvecklas i mer ostyrig riktning. Och Jullanders runda ton och tillägg tillför mycket substans. Obegripligt att denne man ej ens fyllt 30 år. Simon Berggren trio tillhör undantagen som bekräftar regeln om Brötz äventyrliga profil, även om klokt inkilade uppbrutna rytmer berättigar närvaron. Sista två filmiskt anstrukna melodier renderar i rysningar av välbehag.

Musiken efter kortare paus byter skepnad.  Thomas Jäderlund och hans Amazing Trio har jag hört ett par gånger tidigare. Alt- och sopransaxofonisten jag främst associerar med Änglaspel, Beches Brew West Coast Edition, Dr. Dingo och numera Nynningen, backas upp av Göran Kroon (Bohuslän Big Band, Johan Borgström sextett) och på kontrabas Peter Janson (Änglaspel mm), två centrala musiker på den svenska jazzscenen under åtskilliga decennier. Rubriken på trions intuitiva musicerande är ”Plays Jazz”, Uteslutande kompositioner av innovatörerna Ornette Coleman och Charles Mingus framförs, vilka fungerar som utgångspunkt för musikernas improvisationer. Utmärkande för humoristiskt lagd virtuos med exceptionell lungkapacitet är driften att vistas utanför ett slags måttlighetsspann och ändå sy ihop säcken, så att ”the bag” uppstår. Däri ligger Jäderlunds särart, spetskompetens och storhet. Blev en lyckad timme med tvära kast där intensitet och reflekterande tilltal bildade spännande kontraster. I inledande Compassion (O. Coleman) stretchas galant och kryddas genom raffinerat bassolo. I Mingus ikoniska protestlåt Fables Of Faubus excelleras på sopransax i temat medan Kroon håller grytan kokande. Balladen Lorraine (O. Coleman) blir än mer effektfull av att ha föregåtts av vilda, närmast kakafoniska tendenser.  Publiken kan frossa i flödande energi och infallsrikt lyhörda inlägg från trion. En minnesvärd detalj var inslaget med cymbalklanger. Ett par hårdsvängande urladdningar från Mingus penna årgång 1975 förtjänar att framhävas extra – Sue´s Changes respektive Remember Rockefeller At Attica. Underbart vitala tolkningar!