SJC 2011: The Stoner, Naoko Sakata och The Opposite

OJ:s Patrik Sandberg hörde bland annat The Stoner, Naoko Sakata och The Opposite – så här tyckte han:

The Stoner

Nils Berg s, Jonas Östholm p, Nils Ölmedal b, Jon Fält dr

Förra årets Jazzkattenvinnare i kategorin Bästa band, The Stoner, intog på fredagskvällen Lady In Red-scenen. Gruppen spelade en omedelbar, lekfull och charmigt kreativ jazz. Här fanns atonala toner och experimentella utflykter som bar referenser till Albert Ayler eller John Zorn – men också melodiösa harmonier. Jon Fält bakom trummorna svängde makalöst, med oväntade slagserier i både de mer hetsiga och de lyriska numren. Fält kände in Nils Ölmedals känsliga kontrabas mästerligt och Jonas Östholm bakom flygeln var hela tiden påpasslig med sina ömsom melodiska ömsom rytmiska figurer. Nils Berg på basklarinett och tenorsax rörde sig skickligt från det rastlösa till det nästan vemodiga.

The Stoners respektlöshet för form och genre har gjort gruppen särskilt populär bland de yngre lyssnarna. När jag såg bandet live slogs jag av ett slags poetisk och filosofisk känsla i motsats till skivans mycket friare stämning. Ett oväntat inre lugn infann sig när konserten nådde klimax.

Naoko Sakata Trio

Naoko Sakata p, Magnus Bergström b, Johan Birgenius dr

Japanska pianisten Naoko Sakato, 28, fick på invigningskvällen av Swedish Jazz Celebration 2011 motta Jazzkatten i kategorin ”Årets nykomling”. Hemma i japanska Nara brukade hon lyssna på pianisten Bobo Stenson och basisten Anders Jormin. Nu har hon Jormin som lärare på Göteborgs universitet och har gjort en raketsnabb karriär inom svensk jazz sedan hon kom hit första gången 2008. En märkbart rörd Sakato sade vid prisceremonin:

–Jag har drömt så länge om att få komma till Sverige. Till slut kunde hon inte hålla tillbaka tårarna. Efter den gripande prisutdelningen torkade hon tårarna, slog sig ned vid pianot och framförde ett känslofyllt improviserat jazzstycke som var minst sagt gripande.

Ett par dagar senare uppträdde hon på Lady In Red-scenen med sin trio. Trion representerade Sverige i tävlingen Young Nordic Jazz Comets 2009, och Sakata vann då pris som bästa solist. En närmast hypnotisk stämning infann sig redan vid första anslaget, och musiken vi fick höra var lyrisk och melankolisk till sin karaktär. Det var musik fylld av skönt kreativ triojazz med tydliga impressionistiska drag. Sakatos klassiska skolning märktes omedelbart; den akademiska strängheten kan hon säkerligen putsa bort med tiden. Ser med tillförsikt och nyfikenhet fram emot vad denna intressanta pianist väljer för musikaliska stigar i framtiden.

The Opposite

Marcelo Gabard Pazos s, Samuel Hällkvist g, Loic Dequidt p, David Carlsson elb, Peter Nilsson dr, Anders Vestergård perc

För sin debutskiva Intertwined vann gruppen The Opposite priset i kategorin jazz på Manifestgalan 2010. Manifestpriset är Sveriges oberoende skivbolags eget musikpris. Franske pianisten Loic Dequidt är initiativtagare till detta spännande band.

Musiken vi får höra är skriven av Dequidt och Hällqvist och den rör sig tematiskt genom rytmiska, komplexa koncept. Här finns gott om minimalistiska fraseringar med små skiftningar i rytmik och klangbild, vilket skapar en något meditativ känsla av närvaro. Gruppen besitter ett brett uttrycksregister. Man hittar influenser från nutida artrock och konstmusik men även progressiv jazzrock i stil med brittiska 70-talsgrupper som Matching Mole och Soft Machine. Robert Wyatt från det sistnämnda bandet förs till tankarna när jag hör The Opposite på den lilla scenen i Konsthallen. Man finner även en liten folkloristisk ton från världens olika kontinenter i musiken.

Hällqvist spelar nästan bakvänt och introvert – lite avigt om man så vill – men just det är hans signum. Man vet aldrig vart man färdas i hans klangrika improvisationer med de tunga riffen som han levererar på sin högt mickade elgitarr. Saxofonisten Marcelo Gabard Pazos och pianisten Dequidt bjuder på bländande soloinsatser. Denna sökande, genrelösa, gränstänjande musik är på ett behagligt sätt rikt nyanserad och oförutsägbar i all sin skörhet.

Patrik Sandberg
Festivalfoto: Anders Alm www.andersalm.se