Irma Neumüller, Utopia i Göteborg 17 juni 2023.
Irma Neumüller imponerade när hon på Ystad Sweden Jazzfestival ifjol ingick i deras Next Generation-satsning. Den unga sångerskan har gått på Södra Latin, folkhögskola och utbildar sig för närvarande på Berlins Jazz Institut . Med nästan samma kvintett hon hade med sig på Utopia – en på grund av kvalmiga värmen otacksam scen att arrangera krogkonsert på – har skiva spelats in. Jämfört med kollegor och band som Ellas Kapell, Ellen Andersson och Johanna Pettersson finns en avgörande skillnad. 22-åringen skriver nämligen eget material både på engelska och svenska, varför släktskap med hyllade Amanda Ginsburg och talanger som Alicia Lindberg och Dina Grundberg kan skönjas. Därtill kryddas repertoaren smakfullt med flera standards i berikande spännvidd, från finurliga ballader till ösiga inslag. Parametrar som tonhöjd och inte minst intonation behärskas oklanderligt. I likhet med nämnda sångfåglar praktiseras gladeligen scat-sång. Dess ymniga förekomst skulle dock kunna ransoneras något.
Hennes band består av förhållandevis diskret spelande Albin Halvordsson på bas, gitarristen Bo Nygårds (ynglingar som bedriver musikstudier i Stockholm respektive Berlin), flitige pianisten Stefan Wingefors som förekommer i såväl heta combos som Bohuslän Big Band samt lika flitigt förekommande vikarien Ossian Ward bakom trumsetet. Lyckligtvis slapp vi som ändå tagit oss inomhus bastuvärme. Såg och hörde tillfredsställande sittande i en bekväm barstol i två lagom långa set. Av standards gjordes Can´t Give You Anything Bit Love jämte en intim version med utsökt utdraget outro på balladen Someone To Watch Over Me samt stänkaren You´d Be So Nice To Come Home vars rytmik svängigt accentueras. Tolkningen av andras låtar kulminerar i Jobim-klassiker. Harmoniken i How Insensitive broderas lika djärvt som innerligt. Wingefors tillför elegans och melodisk fördjupning som förväntat, medan gitarrist Bo Nygårds gör frapperande avtryck genom snyggt utbroderade ackordföljder. Pålitlig rytmsektion ägnar sig huvudsakligen åt att agera följeslagare, understryka texters innebörd. Neumüllers manskap låter precis så tajt man hoppats på.
Vad som sticker ut är dels mixade repertoaren, dels egna kompositionerna där framför allt de svenska texterna definierar artistens aura. Funderingar och erfarenheter omvandlas till sångbara texter, genererar en personligt hållen auktoritet. Att Neumüller äger obestridlig charm bidrar till helhetsintrycket. Goda exempel på detta självständiga uttryck är en nästan aggressivt gungande blues som det knåpas friskt i, mysiga jazzvisan Lördagskväll och underfundiga extranumret Solen har fått nog. Toppnoteringar uppnås också i två engelskspråkiga låtar i slutet av konserten. Då stretchas stämband vigt och i tempofyllda No I´m Not In Love With You markeras budskapet genom att Ossian Ward anför med gasen i botten. Kul! Irma Neumüller tillhör redan nu den nya generationen jazzsångerskor vilka också komponerar.
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här