Stämningsfullt med Lars Danielssons Liberetto

Lars Danielsson – Liberetto, Hörsalen, Kulturhuset, Stockholm Jazz Festival, 14 oktober 2022.

Med sin 10-årsliga historia och fyra plattor i bagaget är Lars Danielssons internationella projekt Liberetto måhända ett av våra mest framgångsrika och igenkännliga band. Det är alltså ingenting konstigt i det att när bandet spelar under första dagen av Stockholm Jazz Festival är Hörsalen fullsatt. Efter alla dessa år, även om det har skett några personalförändringar under resans gång, är bandet oerhört samspelat och håller greppet om publiken från allra första toner av Vildmark. Sedan kommer stämningsfulla balladen Nikita’s Dream och rytmiska fyrverkeriet The Fifth Grade med mycket fint och dynamiskt pianospel av Grégory Privat.

Bandets paradnummer Lviv kommer från bandets tredje skiva och skrevs 2016. Titel syftar på en stad som ligger i västra Ukraina. Det är oundvikligt att inte föra tankar till den betungande symboliken och det som äger rum där nere. Det är också den första (fast inte den sista) låten i vilken Danielsson bjuder på sitt makalösa basspel i en lång solo. Publiken jublar inte utan anledning. Passacaglia från den andra skivan börjar med långt intro av Krister Jonsson – svensk gitarrist som den här gången ersätter John Parricelli. Det att Danielssons Passacaglia är skriven i 4/4 i stället för tre fjärdedelstakt som den borde vara skapar tydligen inga problem för Privat som levererar en av sina finaste solon under den kvällen. Magnus Öström, även om har inte får lika stort utrymme som övriga medmusikanter och håller sig lite i skymundan, skapar en solid grund för hela projektet.

Danielssons låtar är lekfulla och lyriska eller som själva tonsättare utrycker det: ”jag tänker på mina kompositioner som sånger”. Vilka sånger handlar det kan publiken i Hörsalen erfara när bandet spelar en av de vackraste från sin omfattande repertoar – Cloudland. Även om eget material dominerar under den kvällen passar Danielsson på och plockar fram en cover. Men inte vilken som helst. Det är en riktig pärla – Both Sides Now av Joni Mitchell som han framför alldeles själv på ett mycket gripande och personligt sätt. Vid sidan av Cloudland konsertens absoluta höjdpunkt.

När man tillägger att musiken förstärks med smakfulla ljuseffekter då förstår man att stämningen är nästintill sakral. Konserten får en mäktig avslutning med ett annat av bandets paradnummer: Desert of Catanga, där samtliga musiker fick utrymme att skina med egna solon. När det hela är slut efter en och en halvtimme sparar den entusiastiska publiken inte på applåderna. En kväll som kommer att minnas lång tid framöver.

Marek Piechnat