Bobo Stenson och Rita Marcotulli, Kulturhuset Hörsalen, Stockholm Jazz Festival, 15 oktober 2021.
Årets upplaga av Stockholm Jazz Festival är inte minst pianisternas. Fylkingen satsar på solokonserter under rubriken Monopiano, medan Kulturhusets serie Två flyglar fokuserar på duospelande. Först ut i Kulturhusets nyrenoverade hörsal var Bobo Stenson och italienskan Rita Marcotulli, som några år på 80-talet bodde i Sverige. Bägge pianisterna har ju förstås internationellt renommé, Stenson inte minst genom trioskivorna på ECM och samarbetet med Charles Lloyd.
De två inledde med att påfallande rörda tillägna konserten den nyligen bortgångne Lennart Åberg, varefter de satte sig vid sin Bösendorfer- respektive Steinwayflygel. Större delen av konserten upptogs av en längre svit, där det melodiskt och harmoniskt sköna dominerade. Elegant övergick styckena i varandra, men vad som var skrivet och vad som var improviserat var inte helt lätt att avgöra. Till det finaste i sviten hörde en märkvärdig melodislinga, som gav vaga associationer till österländsk musik. Här preparerade Marcotulli sitt instrument och fick till ett rasslande ljud, en suggestivt underliggande bordun.
Konsertens ordinarie del avslutades med Arthur Schwartz, och Howard Dietz Alone Together lämpligt nog. Och som extranummer Rodgers & Harts Bewitched, Bothered and Bewildered i en betagande version.
För att summera intrycken. Det är underbart att åter vistas i en konsertlokal med en lyssnande och engagerad publik. Och det är inspirerande att se två mästerliga pianister i koncentrerat samspel. Men jag slogs av att Stenson och Marcotulli har samma musikaliska temperament, vilket var till men för helheten. Jag hade önskat mig fler kontraster, kanske att de två växlat mer mellan duospel och solopartier. Konserten var nittio minuter lång, möjligen hade det räckt med enbart den timslånga sviten.
Jörgen Östberg
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
