Sthlm Jazz Festival: Attack!

Frimusiken har framtiden för sig! Kanske har vi först nu fått en fördomsfri generation av unga musiker i Sverige, som inte i första hand vill försvara jazzens ”konstruerade” genregränser, utan istället tar fasta på musikformens mest essentiella, att få uttrycka något personligt, emotionellt och därmed konstnärligt.

Detta innebär en större öppenhet till själva musicerandet och att musiker kan fungera i vitt skilda sammanhang. Borta är jazzens funktion som bruksmusik eller som en plats för att ”visa upp” ekvilibristiska färdigheter på instrumenten.

Musik är form, men formen, det kompositoriska, ska i alla sina delar, i synnerhet när det gäller improviserad musik, vara en struktur att kunna orientera sig kring. Absolut inte något som begränsar det fria uttrycket. Jazz är inte en särskild stil, utan ett sätt att förhålla sig till musik, musicerande och till själva livet. Dessa tankar kom upp i mitt huvud under onsdagens mest kreativa konsert på Fasching.

Saxofonisten Anna Högberg fick i uppdrag av Stockholms Jazz Festival att sätta samman sin ”drömgrupp”. Hon fick också en beställning på ett verk. Resultatet blev sextetten Attack! som gjorde sitt premiärgig på Fasching.

Förutom Högberg, som också mottog årets Jazzkatt i kategorin ”nykomlingar” under tisdagens konsert, består gruppen av: Malin Wättring saxofoner, Elin Larsson saxofoner, Lisa Ullén piano, Elsa Bergman bas och Anna Lund trummor.

Anna H. har skrivit all musik som framfördes och först ut var Borderline, ett nyansrikt och genomarbetat stycke med en tydlig struktur av uppluckring och förtätning, spännande temposkiftningar och intensivt utspel av solisterna. Elin tar det första solot på sopransax som följs av Malin på tenorsax. Fint solo på bas av Elsa. Unisont spel av saxarna. Mycket bra!

Beställningsstycket som bär samma namn som gruppen, Attack!, har en mer melodisk och rytmisk öppning. Musiken blir efterhand friare. Lisa, som får betraktas som veteranen i gruppen, spelar ett starkt pianosolo. Sedan tystnar kompet för att bereda plats för Elins utlevelsefulla solo på barytonsax, vilket blev till en av höjdpunkterna. Musiken är som helhet mycket rytmisk och suggestiv.

Låten Högberger har en fin unison öppning och här ges plats för ett trumsolo av Anna L. Det är tydligt hur kompositionen bildar ramverk för såväl fast struktur som frihet.

Familjen börjar som en duo mellan piano och slagverk, där Anna L. spelar på gonggong. Stycket har en vacker melodi och är mycket stämningsfullt. Anna H. är en musiker och kompositör med bredd och idérikedom.

Den entusiastiska publiken på Fasching får med sina applåder till ett extranummer, Regnet. Ett punktuellt uppluckrat stycke i en mer avantgardistisk konstmusik – friform stil.

Man kan säga mycket denna musik, men att vara nyskapande idag kan vara nog så svårt och det är inte heller något krav eller självändamål. Desto viktigare är dock att kunna göra något eget av det som ”traditionen” har lagt till och det tycker jag att Anna Högberg med sin nya grupp lyckas med på ett övertygande sätt. Hoppas att vi snart får höra mer!

Text: Roger Bergner
Foto: Heiko Purnhagen

Anna Högbergs Attack! på Fasching, onsdagen den 16 oktober kl. 20.00