Ágústsdóttir/Mörner/Ringström/Linder/Bäckman, Twang, Stockholm Jazz Festival, 19 oktober 2021
När vokalisten Stina Ágústsdóttir, gitarristen Carl Mörner Ringström, basisten Henrik Linder och trummisen Jonas Bäckman ger en konsert i gitarrbutiken Twangs lilla källare känns det mer som att hälsa på i deras replokal. Det är informellt och skojfriskt, samtidigt som musicerandet är på en hög nivå. Gärna för mig, jazzkonserter har ju en tendens att vara lite lösa i kanten, men då det för mig (och, antar jag, de flesta närvarande) är en okänd konstellation hade det varit lite kul att få veta varför just dessa musiker kommit samman. Och om det planeras någon fortsättning, eller om det bara är en tillfällig grej. Hur det än är med den saken så kan man konstatera att det låter bra och att det finns potential att gå vidare. Men jag blir inte riktigt klok på vart de vill ta sin jazz, för trots att efternamnen tyder på att gruppen vill ses som ett kollektiv är samtliga utpräglade individualister som drar åt olika håll.
Att Stina Ágústsdóttir är vokalist innebär inte att hon, som brukligt är, står i centrum. Hon etablerar sångerna på ett lika utmärkt som traditionellt sätt, men sedan drar det iväg med ekvilibristiska solon av Carl Mörner Ringström och Henrik Linder (som vi känner från Dirty Loops). Båda är grymma teknikmonster samtidigt som de, gång efter gång, förmår fylla sina solon med substans. Det finns inget ont att säga om trummisen Jonas Bäckman, som ersätter den utannonserade Rasmus Svensson Blixt, men i den lilla källarlokalen slamrar det för mycket om hans konventionella trummande. Låtarna som framförs är en osalig blandning av standards och eget material. En sång framförs på isländska, det är kul. Önskar bara att Carl Mörner Ringström hade kopplat på disten lite mer.
Dan Backman
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här