Inget ont om fasta ensembler med schemalagd och väl inövad repertoar. Men håll med om att det pirrar litet extra när ett gäng supermusikanter samlas någon gång om året för att kasta sig över idel nyskrivna låtar med intrikata och specialskrivna arrangemang.
Extra spännande blir det förstås när det handlar om rikets förnämsta tillfällighetsorkester i storbandsgenren; Stockholm Jazz Orchestra.
Anförda av den outtröttlige jazzentreprenören tillika furiöse förstetrumpetaren Fredrik Norén framträdde detta högkvalificerade 18-mannaband på Fasching inför jublande publik. Tre efterföljande aftnar erbjöds musikkonnässörer i Uppsala, Skellefteå och Piteå liknande högtidsstunder.
– Se det som en uppvärmning inför nästa års 30-årsjubileum, myste kapellmästaren.
Under snart tre decennier har Stockholm Jazz Orchestra regelbundet återkommit till estraderna med korta och intensiva samt synnerligen högoktaniga miniturnéer. Att det ständigt rör sig om tidsmässigt begränsade utflykter beror förstås på att orkesterns ekonomiska överlevnad baseras på projektanslag, till skillnad från exempelvis institutionsavlönade Bohuslän Big Band och Norrbotten Big Band; de två ensembler som kvalitetsmässigt kan jämföras med Fredrik Noréns frilansbaserade skapelse.
Förutom kors och tvärs i Sverige har Stockholm Jazz Orchestra under åren gästat åtskilliga länder, från USA och England till Schweiz och Argentina. Dussintalet skivor har släppts och även om jag inte har detaljstuderat varje utgåva vågar jag påstå att det konsekvent handlar om första klassens modern storbandsjazz i ständigt varierade versioner.
Fredrik Norén satsar alltid på kompositörer och arrangörer av högsta karat, på samma sätt som han med kännarmin väljer bland de främsta frilansmusiker som kan uppbådas. Egensinnig är han också; i orkestern finns under denna turné fem i stället för fyra trumpetare, vilket innebar att en får vila för varje låt.
– Varför fem trumpetare? Frågar Fredrik Norén retoriskt. Han svarar själv:
– Jag ville helt enkelt ha med allihop…
SJO inleder kvällen på Fasching med ett originalstycke skrivet och arrat av Håkan Broström. Det är fascinerande att höra hur väl de olika sektionerna matchar varandra såväl klangmässigt som dynamiskt redan från start. På samma sätt som man genast attraheras av den fantastiske finländske trumslagaren Jukkis Uotila; hans fullkomligt självklara sätt att hantera rytmen genom att knuffa bandet i rätt riktning och samtidigt agera pulsgenerator bakom solisterna.
Jukkis pådrivande storbandstrummor med enorm lyhördhet för musikens och solisternas inneboende karaktär är kort och gott av världsklass. Likaså är det ett kvitto på att ett verkligt bra storband m å s t e ha en topptrummis som dynamo.
Samtidigt som SJO fungerar utmärkt som kollektiv kryllar det av pregnanta solister. I just det här avseendet är Fredrik Noréns högkvalitativa frilanskonstellation den vassaste i landet. Faschingkonserten visade upp samtliga trumpetarna i absolut toppform, inte minst den kärt återkommande argentinaren och sverigevännen Gustavo Bergalli.
Lyriskt, underfundigt och moget, som en skön kontrast till exempelvis Magnus Broos mer utflippade tonkaskader, Karl Olanderssons harmoniska precision eller Nils Jansons explosiva utbrott. Medan Maestro Norén höll sig till förstastämman helt omutligt, (samtidigt som vi vet att även han är en solist av rang).
Trombonisten Bertil Strandberg hör till veteranerna och hans mjukt melodiska och inlevelsefulla spel kontrasterade på ett intressant sätt gentemot yngre instrumentkollegan Peter Dahlgrens talangfulla och kreativa variationer.
Saxsektionen är värd extra uppmärksamhet, inte minst för den ljuvliga klangbilden, där begreppen swing och spänst förenas till något som kan liknas vid Basiebandet när det lät som bäst. Inte för att soundet är detsamma, däremot sättet att skänka musiken en sublim karaktär.
Att det dessutom rör sig om fem suveräna solister som alla gavs tillfälle att gå loss rejält under kvällen, det tackar vi extra för. Johan Hörléns sopransax är mästerlig, Karl-Martin Almqvists tenorsax skimrande magisk, Robert Nordmarks tenorsax explosivt dynamisk, Fredrik Kronkvists altsax sprudlande vital och Fredrik Lindborgs barytonsax härligt frimodig och grundligt svängig.
Daniel Tilling bakom flygeln hade främst en ackompanjerande roll denna afton, tillsammans med Ola Bengtssons gitarr och Martin Sjöstedts välförankrade kontrabas. Av konsertens totalt tolv originalmelodier svarade Martin Sjöstedt för ett flertal, både som kompositör och arrangör.
Väl medveten om att denna text är fullbemängd med positiva utrop för den fantastiska SJO-orkestern vill jag ändå avsluta med att ge det främsta superlativet till Martin Sjöstedts förmåga att skriva suverän musik för storband. Sensationellt bra, helt enkelt.
Text: Leif Domnérus
Foto: Nilla Domnérus
Stockholm Jazz Orchestra på Fasching, 27 februari.
Fredrik Norén, musikalisk ledare och första trumpetare.
Karl Olandersson, Magnus Broo, Nils Janson, Gustavo Bergalli, trumpeter.
Peter Dahlgren, Bertil Strandberg, Urban Wiborg, Kristoffer Siggstedt tromboner.
Johan Hörlén, Fredrik Kronkvist, Karl-Martin Almqvist, Robert Nordmark, Fredrik Lindborg saxar.
Jukkis Uotila, trummor. Martin Sjöstedt, kontrabas. Daniel Tilling, piano. Ola Bengtsson, gitarr
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
