Jazzfesten, Västerås Konserthus, Västerås, 20-22 augusti.
Två gånger har 2020 års upplaga av branschträffen Jazzfesten flyttats fram på grund av pandemin men nu blev den äntligen av och kunde genomföras i Västerås Konserthus den 20-22 augusti.
Deltagarna fick lyssna till kortare showcases och olika seminarieprogram. Helgen avlutades med en galakonsert då även allmänheten var inbjuden.
På scen första kvällen stod Elaria Orchestra och Kristoffersson Band. EO bildades av Lina Lövstrand och Erika Hammarberg 2018 med målet att synliggöra fler kvinnliga jazzmusiker i ett jämställt sammanhang. Unikt med EO är att de är Sveriges första professionella jämställda storband och består av både välutbildade musiker med lång erfarenhet från Sveriges jazzscener men även av unga, lovande nykomlingar. Musiken som framförs är nyskriven och till största delen komponerad av Erika Hammarberg som också stod för arrangemang. Paso Doble är en snygg latinfärgad skapelse, skriven av Hammarberg där Johan Alenius får stretcha ut i ett expressivt altsaxsolo. Pianisten Maria Kvist, tenorsaxofonisten Magnus Dölerud och trumpetaren Peter Lindhamre var andra profilerade musiker som stod i rampljuset, som i Hammerbergs charmiga och något underfundiga kompositioner Humboldt och The Crossing.
Flöjtisten och altsaxofonisten Lina Lövstrand stod ofta i centrum i det 17 personer starka storbandet. I slutet av konserten gästar Magnus Lindgren i ett par nummer, och hamnar i en härlig, intensiv flöjtdialog med Lövstrand i hennes Winter Poem. EO tilldelades tidigare i år årets IMPRA-guld utmärkelse och under hösten är debutskivan planerad att spelas in.
I Västerås-anknutna kvartetten Kristoffersson Band med äkta paret Erik (sax) och Jenny (bas) stod saxofonen i fokus när de hyllade sina favoriter Lars Gullin, Gerry Mulligan och Cannonball Adderley. Bäst blev den sensibla tolkningen av Michael Breckers African Skies.
Andra dagen kunde deltagarna kryssa runt och lyssna till halvtimmes långa showcasekonserter med namn som Terese Lien Evenstad Quartet, William Soovik Grand Finale, Svante Söderqvist Trio, Sanna Ruohoniemi och Thomas Backman. Helgen avlutades i stor stil med en galakonsert då även allmänheten var inbjuden.
I violinisten Terese Lien Evenstads kompositioner finns en dragning till den folkliga traditionen. Den naturnära musiken andas reflektion – ett analyserande av klanger och toner som rör sig från det fridfulla till det mer intensiva. Inspirerat stöd fick Evenstad av Peter Danemo (dr), Britta Virves (p) och Arvid Jullander (b).
Ett liknande tonspråk har basisten och cellisten Svante Söderqvist Trio med Adam Forkelid (p) och Calle Rasmusson (dr). Det melodiska och mellankoliska med element av klassiskt, konstmusik och nordisk folkton vävs in i jazzen. Samspelet är lyhört med inlevelsefulla improvisationer från Forkelid och Söderqvist.
Sångerskan Sanna Ruohoniemi har ena foten i jazztraditionen men utforskar även folkton, tango och nutida jazz. Tolkningen av folkvisan En dejlig
Rosa är charmig, Sakta vi gå genom stan får en ny twist med finsk skönsång och Reminder blir en reflektion.
Saxofonisten Thomas Backman presenterade musik från nya albumet When Light Is Put Away. Med Josefin Lindstrand (voc, keyb), Oscar Schönning (elb, g), Julia Schabbauer (dr, voc) och Shazaam (rap) bjöd man på en suggestiv färd där jazzen mixades med dova rockbeats och electronica. Musiken är färgad av pandemin med titlar som Bortom alla
tvivel och Innan drömmarna tar slut. (Läs intervju i kommande numret).
Trion LSD (Fredrik Lindborg sax, arr, Martin Sjöstedt bas och Daniel Fredriksson trummor) förstärkt av en stråkensemble hittade personliga infallsvinklar på Lars Gullins musik under sin konsert med alster som Holy Grail och I min smala säng.
Bäst var tolkningen av Georg Riedels Chanukkah, då ensemblen föll i smäktande samspel.
På galakonserten som ägde rum i Konserthusetets Stora Sal medverkade Västerås Sinfonietta som tillsammans med etablerade namn som Christian Spering
bas, Jocke Milder sax och Peter Danemo trummor backade upp flera av vårt lands mest profilerade jazzartister. Pandemirestriktionerna var fortsatt kännbara, endast 270 av de 900 platserna fick nyttjas pga coronareglerna.
Saxofonisten Ida Karlsson med rötter i Västerås, har ett stort fylligt sound på sin tenor, tydligt influerad av Lars Gullin med jazztraditionen i ryggraden men med blicken framåt. Sinfoniettan kom i särskilt välklingande samklang med saxofonisten i hennes Holmbo. En annan talangfull arrangör och kompositör som fick ett av sina verk framfört i ett
snillrikt arrangemang var pianisten Cecilia Persson. Hennes Soro Solis (Syster Sol) framfördes för första gången med en sinfonietta och uruppfördes i mindre sättning under Ystad Sweden Jazz Festival ett par veckor tidigare. Perssons långa personliga pianolinjer präglades av en fantasieggande tematik som tilltalade.
En annan pianist som ständigt har kompassen inställd på en energisk framåtrörelse är Daniel Karlsson som hördes i en drabbande, hittills
namnlös solokomposition. En sökande improvisation där bandledarens känsla för klangfärger stod i fokus.
Peter Danemo uruppförde sin komposition Desolation. Ett ödesmättat men klangrikt stycke, framsprunget ur saknaden efter sina spelkamrater
under pandemin.
Sångerskan Ida Sand är en artist som ofta lägger mycket själ och hjärta i sina framföranden. Njutbara blev två personliga avväpnande, gospeljazziga nummer, Nina Simones paradnummer I Wish I Knew How It Would Feel to Be Free av Billy Taylor och Sands egen Let Go.
Tungt sväng och samspel bjöd även gitarristen Steinar Aadnekvam på med trion Freedom Tree med Deodato Siquir (perc) och Ruben Farias (elb). Här låg Aadnekvams flinka gitarrspel och stämningsmättade finesser i fokus med en färgstark mix av fusion, brasilianska och afrikanska rytmer.
Trumpetaren Peter Asplund som agerade konferencier under galan fick stå i rampljuset i ett nummer, i hans eleganta Legrand Michel, en hyllning till
den franska kompositören. Asplund fångade med djup och integritet Legrands typiska harmonik, lyrik och tonspråk.
Galan avlutades med den i Västerås födda rörblåsaren, kompositören, arrangören Magnus Lindgren. Han hade skrivit två väloljade arrangemang
till sinfoniettan; hans souljazziga, Herbie Mann färgade Stockholm Underground, nu omdöpt till Västerås Underground och skimrande Laura, som nu uruppfördes. På
scenen frammanade Lindgren all sin kapacitet på tenorsax och tvärflöjt som han bekvämt växlade mellan. Tonen var luftig och lyrisk, uttrycket lika
expressivt som återhållsamt.
Hatten av för eldsjälen och en av medarrangörerna Claes Tillander, ordförande i Jazzens Vänner för ett logistiskt väl genomfört arrangemang i jazzens tecken.
2022 går Jazzfesten av stapeln den 20–22 maj i Umeå.
Text: Patrik Sandberg Foto: Tommy Jonzon
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
