Storartat jazzjubileum i Lund

Grand jazz betyder inte bara ett lokalorienterat jazzankutet hotell i Lund utan lika mycket den engelska översättningen av ”grand” (storartat, storslagen, lysande etc.) Under 25 år har man på Grand hotell årligen den 3 november levererat en variationsrik läcker jazzmeny med både kända och mindre kända jazzgrupper och solister i variabel storlek. Så skedde även under 25-årsjubileet där man avsett att bjuda på någonting utöver det ”vanliga”.

Trots affischnamn som Georgie Fame, Scott Hamilton, Jan Lundgren så var det ändå en ung Los Angeles-bördig kvinnlig sångerska och basist, med det skandinavisklingande namnet Kristin Korb, som i festsalen var en av de stora överraskningarna. Svängigt stödd av eminente gitarristen Jacob Fischer och Snorre Kirk ,trummor.

–Jag är inte så okänd hemma i Los Angeles där jag gett ut och medverkat på en hel del plattor med min pianist Lew Matthews, som ingått i min ordinarie trio med Jeff Hamiltion på trummor. Plus många samarbeten med gitarristen Bruce Forman, berättade Kristin som mötte sin nuvarande danske man, Morten Styby, i LA och följde ”hjärtats röst” som tog henne till Köpenhamn. Där hon nu sedan ett år ofta återfinns på jazzscener som Copenhagen jazzhouse, La Fontaine, Montmartre med mera.

Med sin betagande nästan försynta Blossom Dearie/Sue Raneyinfluens och lika imponerande basspel (efter många års studier för Ray Brown) i nummer om Them there eyes, The groove merchant, On Green Dolphin street lyckades den personkemiskt perfekta trion decimera all ofrånkomlig störande supékonversation.

Men att bekämpa publiksorl från fysiskt spisande gäster visade den mångsidiga Malmösångerskan Ingrid Savbrant med besked ur sin bluesiga botanisering ur Etta James repertoar (Turn the lights low, Love to do, I love you too bland annat). Det blev stundtals så hög decibel i matsalen att gästerna nästan fick samtala via teckenspråk och handskrivna lappar.

Själv har jag haft nöjet få uppleva samtliga av Grands jazzfester utan dylika besvär. Speciellt då Gugge Hedrenius storband under många år utgjorde en säker publiksuccé. Inte minst det året Jimmy Witherspoon tillslöt sig som solist. Liksom nedslag av både Toots Thielemans, Sonya Hedenbratt, Gunnar Svensson med flera vars framtoning passat lika perfekt för Grands publik som Gugge.

Själv menar Grand hotells Jens Malmhagen att han bara kan tala för de tre senaste åren som chef. Men att då har de främsta publikattrationerna varit Gunhild Carlings storband för två år sedan och förra året – danska sångerskan Hanne Boel med Jacob Karlzons trio.

Med sådana stilkontraster har det sällan under åren blivit någon korseld i fåfänga försök att spela ut varándra utan mera uppvisa en spännande och utmanande spännvidd.

Det är ofta inte bara en möten mellan generationer utan även mellan nationer som i år: England (Georgie Fames trio) USA (Kristin Korb och Scott Hamilton), Danmark (Jacob Fscher, Jesper Lundgaard, Sinne Eeg, Kristian Leth).

För att inte tala om trombonisten Karin Hammars grupp Burn med samtida jazz av sex internationella solister, varav flera av dem har ingått i Nils Landgrens projekt Respect.

Här handlade det inte om att stryka publiken medhårs utan tvärtom med långa genuina klangbilder i pastoral och koncentrerad utformning (As good as new) till festliga 5/4-delshippa alster (Was a waltz) som Don Ellis/Charlie Mingus ägnade sig åt på 70-talet. Där inte bara Hammar utan även Hildegunn Öiseth, trumpet, och Shannon Mowday, baryton, utmärkte sig i indviduella uttryck.

Mera förutsägbart var inte oväntat Scott Hamiltons mainstream-tenors deja vurepertoar ihop med Jan Lundgren, Jesper Lundgaard, bas, Kristian Leth, trummor, och inte minst den berörande Sinne Eeg med en fascinerande tonkonst i luftiga tonslingor bildade i Wave, When Sonny gets blue, Love me or leave me bland annat. Nej, henne ville verkligen inte lämna. Med sitt snabba vibrato ihop med sensibel frasering ger hon bilden av en mycket personlig röstkonstnär där varje text verkar meningsfull för storyn hon sjunger. Med fullödig påspädning av Lundgrens läckra solon och komp.

Medryckande flykt och rörlighet bjöd inte oväntat George Fame på orgel ihop med sina landsmän Tristan Powell, gitarr, och James Powell, trummor. Mycket likt gästspelet på Kristianstads jazzfestival i somras.

Men även med överraskningar som Peggy Lees You come a long from S:t Louis (från hennes konsert med George Shearings kvintett i Miami 1959) till No not much fråm Flamingo Club i Londons Soho 1962. Allt i en suggestiv känsla av gammalt och nytt från en publikdomptör som vet hur man får folk att trivas. På Grand blev det till ett koncentrat av ett lysande jubileumsfirande med längtan efter nästa års jazzfest.

Text: Christer Nilsson
Foto: Hasse Aarenstrup

Jazzen på Grand Hotell i Lund fyllde 25 år den 3 november.

Medverkande: Ingrid Savbrants kvintett, Karin Hammars ”Burn”, The Georgie Fame trio, Kristin Korb trio, Scott Hamilton/Jan Lundgren trio med Sinne Eeg, Wonderbrass med Sofi Hellborg, Måns Persson Combo.