Storstilad tribut till Roland Keijser på Bio Aspen

Lokaljazzen, musik av Roland Keijser

Bio Aspen, Aspudden, Stockholm, 5 februari 2024
Niklas Barnö tp, Fredrik Ljungkvist, cl, ss, ts, Alex Zethson p, Vilhelm Bromander b, Cornelia Nilsson dr.

Bio Aspen i Aspudden är numera en etablerad scen för jazzmusik i Stockholm. Sedan starten med serien Lokaljazzen har man hittills med denna konsert, som tillägnades musikern och kompositören Roland Keijser (1944-2019), genomfört 14 konserter. I serien har man på ett intresseväckande och pedagogiskt sätt presenterat och tolkat svenska jazzkompositörer, flera vars musik sällan spelas. Den musikaliska nivån har genomgående varit mycket hög. Bakom serien, som initiativtagare, står pianisten Alex Zethson och basisten Vilhelm Bromander i sällskap med trumslagaren Cornelia Nilsson. Denna eminenta trio har sedan bjudit in olika solister beroende på temat för kvällen. Några av dessa har dessutom haft en särskild relation till musikern i fråga.

Den varma och välkomnande atmosfären på Bio Aspen, med bar och restaurang verkar locka lokal publik från trakten, men med tanke på möjligheten att få höra svensk jazz spelad av så framstående musiker borde det även locka jazzstuderande från KMH att ta sig ut till Aspudden och en uppmaning till deras lärare!

Roland Keijser var på många sätt en unik musiker och musikant. Född i Mockfjärd men uppvuxen i Grängesberg i Dalarna. Saxofonen var hans huvudinstrument och han trakterade ett flertal flöjter virtuost samt ett antal andra instrument. Keijser kunde röra sig fritt mellan folkmusik från hembygden, hard bop, frijazz och traditionell musik från till exempel Marocko eller andra delar av världen. Han hade knäckt koden till det som förenar musik mellan genrer och över nationsgränser oberoende av vart den än kom ifrån.

Vid den här konserten hade man valt att fokusera på den mer jazziga sidan av Keijsers musik.

De inbjudan musikerna, trumpetaren Niklas Barnö och träblåsaren Fredrik Ljungkvist, har båda spelat med Keijser, Barnö i gruppen Kege Snö och Ljungkvist som haft honom som saxlärare.

Man inledde försiktigt med en raga, Malma Hindolam. Cymbaler och bas med stråke. Trumpet med sordin och musiken växer fram, lågmält och vackert. Ljungkvist på klarinett, piano och bas kommer till och hela gruppen i ett jazzigt sväng och musiken blir friare. Själva temat för tankar till Don Cherry.

I Flyvebåd (danska för bärplansbåt) blev det ännu mer jazz. Barnös trumpet och Ljungkvist nu på sopransax. Men inte minst Cornelia Nilsson imponerade stort och jag hade förmånen att sitta snett bakom henne så att jag nära kunde studera hur hon gör! Musiken är humoristisk, lekfull och bop-ig.

Bromander berättade personligt om Keijser och om att han själv spelat med honom.

Man fortsatte med Varför svarar du?, en tillbakalutad låt med en fin melodi med Zethson i ett bra solo.  I Utan lön inledde Ljungkvist på tenorsaxen utan komp, vilket blev till en feature för honom, bra piano till ett metriskt avvägt trumspel, jazzigt. Bön om bränsle bjöd på ett vackert tema, lite åt folkmusik. Bra ensemble, men en ganska fri och flytande låt, som också innehöll ett fint samspel mellan Barnö och Ljungkvist. En av kvällens höjdpunkter!

I Låten Skuggsång från tiden med Keijsers grupp Triple Heat tyckte jag mig höra Ornette Colemans Lonely Woman skymta förbi men kanske var det bara en skugga!?

Somnambulism var knappast något sömngångaraktigt. Här upplevde jag att nämnda Ornette mötte Monk, inte minst i Zethsons rytmiskt utmanande pianospel. En kul och fri låt med ett utsökt trumsolo av Nilsson.

Arbete & Fritid med en titel som den grupp bar, som Keijser spelade med under 70-talet som en del av proggrörelsen. Stråkbas, piano inledningsvis, ett tilltagande crescendo och temat igen. Mycket bra och vilken final!

Mycket finns att säga om denna musik, men mest av allt lyckades man fånga spelglädjen och det omisskännligt musikantiska i Keijsers musik!