Succé för nya jazzfestivalen i Göteborg

Text: Ulf Caresten Foto: Ulf Caresten (färg) Bengt Johansson (svartvitt)

Göteborg Classic Jazz Festival, 1-2 september 2023 

-Det blev succé  när den nya jazzfestivalen, Göteborg Classic Jazz Festival, arrangerades den 1 och 2 september. Tanken var att förvandla Långgatorna vid Järntorget i Göteborg till New Orleans, jazzens födelsestad, och det lyckades, tycker arrangörerna.

Jazzfestivalen i Göteborg har arrangerats i 35 år men i år var det ett helt nytt koncept. 13 orkestrar spelade på fem ställen i nöjes-och krogkvarteren vid Långgatorna. Alla ställen hade sin egen atmosfär och likheten med New Orleans var slående. Folk drog från krog till krog och alla trivdes. Inga ordningsvakter hade engagerats och det behövdes inte heller. Allt gick lugnt och städat till.

Det blev många minnesvärda konserter under de två festivaldagarna men det var tre av dem, som verkligen stack ut. Papa Piders Jazzband höll på att riva väggarna på lilla Le Pub under fredagskvällen. Bandet har en oerhört publikvänlig stil, fina solister och en låtpresentatör av Guds nåde i banjoisten Anders Hultman. Trumpetaren Klas Nilsson briljerade i King Olivers West End Blues, som skrevs när Oliver fortfarande bodde kvar i New Orleans. Introduktionen har blivit klassisk efter Louis Armstrongs version men den fixade Klas galant. Imponerande!

Det svängde hela tiden våldsamt om Piders gäng, vilkets manifesterades i de tre sista låtarna som jag hörde; All on the Mardi Gras (med karibiskt komp), Ellingtons Saratoga Swing och China Boy, skriven 1922.

Under lördagen kompletterades Papa Piders med sångerskan Johanna Lillvik. Johanna har en fin frasering och timing i rösten. Dessutom är hon en härlig scenpersonlighet. Johanna gjorde en uttrycksfull tolkning av Careless love och sedan fick hon och bandet igång publiken ordentligt i Georgia Grind och begravningslåten Didn´t he ramble.

Att det finns återväxt inom den klassiska jazzen visade Gentlemen & Gangsters, ett göteborgsband med ett tiotal år på nacken. Medlemmarna är i 40-årsåldern och mycket uppskattade av publiken. Blåsartrion är samspelt och kompet svänger enormt. Att se och höra basisten Mattias Uneback är en fröjd! Vilket driv och vilken teknik!

Uneback visade sig på styva linan i China Town, my China Town, där även trummisen Adam Ross briljerade. G&G svängde loss ordentligt i Shake it and break it, för att inte tala om Tiger Rag i våldsamt tempo med trombonisten Henrik Johnson som ledande solist. Men bandet kunde också nyansera. Det visade de i en mycket finstämd version av Duke Ellingtons Mood Indigo.

Fredagskvällen avslutades med en underbar show av Carling Sisters vid uteserveringen Royal Garden vid Contrast Public House. Flera hundra lockades att lyssna till systrarna Nanna Carlings sopransax och sång, Petronella Carlings trombon, Linnea Carlings banjo kompletterade av Sigrid Abrahamssons kontrabas. Det blev en föreställning av sällan skådat slag! Nanna flög omkring på scenen och ömsom spelade och ömsom sjöng. Publiken jublade och var närmast i extas.

Systrarna bjöd på sig själva och en mängd svängiga nummer; Sweet Sue, Basin Street Blues  och I’ve found a new baby. Nanna Carling är en sann estradör, som går hem hos publiken, inte minst den ungdomliga delen.

Det fanns givetvis många utomordentliga solister under Göteborg Classic Jazz Festival men jag fastnade framförallt för två. Först var det tenorsaxofonisten Thord Larsson, som förstärkte göteborgsbandet Red Wing Band. Thord spelar i vanliga fall med Jesses New Orleans Band i Stockholm men har även tidigare hoppat in i Red Wing. De verkar trivas med varandra. Larsson har en så mustig ton i sin sax. Så fort han tar upp sin lur, så svänger det.Det visade han bland annat i låten Girl of my dreams tillsammans med de andra i RWB.

Den andre solisten att framhålla blir trumpetaren och kornettisten Erik Tengholm. Tengholm är en av Sveriges mest framstående musiker från den nya generationen. Förutom jobb med den egna kvintetten, driver han även ett storband tillsammans med några av sina musikerkolleger i samma generation. På festivalen spelar Erik Tengholm tillsammans med Ulf Johanson Werres Dixie Nouveaux. Här visar han att han behärskar alla stilar; både modernt och klassisk jazz.

Tengholm visar prov på utsökt trumpetspel i Honeysuckle Rose i modest tempo. Sedan briljerar han i klassiska Cornet Chop Suey, en lysande version! Vilken ton!

Sammantaget en stor framgång för arrangörerna av Göteborg Classic Jazz Festival.

– Vi är helnöjda med resultatet, utbrister festivalgeneralen Bosse Johnson, som lovar att komma tillbaka med en ännu mer fullmatad festival nästa år. – Det blev precis som vi hade hoppats, konstaterar Bosse Johnson, festivalgeneral och ordförande i föreningen Göteborg Classic Jazz, som arrangerat festivalen. Det var knökfullt på de olika spelställena och bra stämning, så vad kan man mer begära!

Ulf Caresten

Annonser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterat

Annonser
array(16) { [0]=> int(55615) [1]=> int(55558) [2]=> int(55611) [3]=> int(50803) [4]=> int(55369) [5]=> int(55710) [6]=> int(55408) [7]=> int(55316) [8]=> int(55560) [9]=> int(55813) [10]=> int(54566) [11]=> int(55387) [12]=> int(51323) [13]=> int(55403) [14]=> int(55486) [15]=> int(55619) }