Succé för Riddarjazzen

Erling Ribbing Quartett med Siv Malmkvist. Foto: Rigmor Olivegård Landén

Riddarjazzen, 8 februari 2015, Riddarhuset i Stockholm

Erling Ribbing Quartett med Siv Malmkvist
Erling Ribbing cl/ts, Jan Sjöblom p, Bengt Hansson b och Jesper Kviberg tr.

Ulf Johansson Werre Trio med Johanna Grüssner
Ulf Johansson Werre p/tb/sång, Kenji Rabson b och Oscar Johansson Werre tr.

Pygmé Jazz Band
Olle Törnqvist co, Knut Rutenborg tb, Hasse Sporre cl, Olav Fermelin p/sång, Tomas Ekström b och Sigge Dellert tr/sång.

Den arrangerande eldsjälen Hans R S Wetterberg anordnade för 16:e året detta evenemang för en fulltalig publik. Pygméerna spelade i den nedre salen till dans och konserterna hölls en trappa upp i Riddarsalen. Pygméerna startade sin musikaliska bana redan 1954 med bland andra Anders Linder cl, Hans Linder p, Eje Thelin tb och Gunnar Lundkvist tr (för övrigt son till Margareta Kjellberg) och snart ersattes Hans Linder med den ryktbare Lalle Svensson. Årets upplaga spelade som vanligt klassisk jazz (mestadels så kallad tradjazz). Dansbanan på knaggligt stengolv var välbesökt och musiken, som också numera ofta består av swingklassiker, utfördes mycket rutinerat av de inte längre så småväxta pygméerna.

Konserten inleddes med några trevliga nummer av Ulf Johansson Werre Trio, där kapellmästaren visade sitt virtuosa handlag med tangenterna, sjöng och spelade stortonad trombon, understödd av amerikansk-svenske Kenji Rabson och sonen Oscar Johansson Werre. Trions spellåtar var ”Badineri” (J S Bach) och ”Battle Hymn of the Republic”. Bachstycket gjordes med Ulf Johansson Werres vissling i stället för det ordinarie flöjtpartiet, och hans mästerliga visselteknik tog andan ur oss lyssnare. Däremellan sjöng Johanna Grüssner: ”Aint Misbehavin’”, ”Honeysuckle Rose”, ”Day by Day”, ”Someone To Watch Over Me”, ”Hallelujah I Just Love Him So”, ”It’s Allright With Me” med trions skickliga uppbackning och naturligtvis även med instrumentala soloinpass. Hon har en varm och fyllig jazzröst och betydande rutin och scennärvaro, och publiken föreföll nöjd.

Ulf Johansson Werre Trio med Johanna Grüssner. Foto: Rigmor Olivegård Landén

Andra delen av konserten efter paus för Pygméernas dans(-låtar) inleddes med Erling Ribbings Quartet, och deras repertoar uppblandad med Siw Malmkvists sångnummer bestod av: ”Rosetta”, ”New Orleans”, ”Mr A. R.” (hyllning till sonen), ”After You´ve Gone” och ”Memories of you”. Ribbing själv alternerade mellan klarinett och tenorsaxofon. Klarinettspelet övertygade med en stor fyllig ton åt Edmond Hall-hållet, medan tenorspelet är betydligt mera åt swing/mainstream, där jag märker att Herr Riddaren tagit intryck av en viss idol, nämligen Don Byas. Herrarna har ju spelat många år tillsammans i det för tillfället pausande Sveriges Jazzband, men även gjort en skiva och varit på Asienturné. Jan Sjöblom är en lysande pianist med komprutiner från sina många år på 60-talet i Harlem på gamla Nalen. Bengt Hanssons stortonade bas fanns ofta med i sammanhang kring den suveräne Knud Jørgensen och fyllde sin uppgift även här. Jesper Kviberg fyller som alltid upp och ger spänst och innehåll i alla sammanhang.

Att Siw Malmkvist fyller 79 år i år är smått omöjligt att tro när hon intar scenen. Följande sånger exekverades: Horace Silvers ”The Preacher” med svenska Himmelstrand-texten ”Jazzbacillen”, ”Sermonette” av Nat Adderley där Himmelstrand även gjort texten ”Låt ingen bli kär i mig”, med där Siw Malmkvist faktiskt sjöng på engelska. Sedan ”I’m In The Mood For Love, ”Bye, Bye, Blackbird”, ”In A Mellow Tone”, ”When Your Lover Has Gone”, ”The Way You Look Tonight”, ”Can Anyone Explain” och ”Sentimental Journey”.

Siw Malmkvist hade en fruktansvärd otur, då det inte givits tid för ljudprov. Detta resulterade i att det bitvis kom ett eko eller reverb som inte alls gav riktig rättvisa åt vår tappra storstjärna. Men med sin förkrossande rutin och scennärvaro fick hon publiken på fall, vilket slutapplåderna bevisade.

Nalle Nilson
Foto: Rigmor Olivegård Landén