Superb storbandsmusik av och med Monica Dominique

Ett säkert tecken på musikalisk kvalitet är tidlöshet.

När Monica Dominiques två storbandssviter – Inside The Rainbow & Swedish Love In The Southern Bronx – framförs av Håkan Broströms eminenta New Places Orchestra kan man lätt få förnimmelsen att partituret lämnat Monicas skrivstuga alldeles nyligen.

Sanningen är att hon skrev de två ypperliga sviterna för 25 år sedan!

All den ljuvliga klangrikedom och lustfyllda rytmiska intensitet som Monica Dominique förmår trolla fram med sin notpenna bär en otvetydig känsla av här och nu. Fräcka klangmodulationer och tvära rytmiska omgrupperingar; allt andas homogenitet och en självklar dynamik.

För interpretationen svarar Håkan Broströms New Places Orchestra. Ett stjärnspäckat och vid detta tillfälle extra kvinnoberikat storband som tolkar Monica Dominiques notkonst med briljans.

Man skulle nästan kunna tro att orkesterns medlemmar inte vågar något annat, när de anförs och ledsagas på ett så intensivt vis av upphovskvinnan själv. Sittandes, ståendes, hoppandes vid flygeln är Monica Dominique ett under av livsbejakande energi och fokuserad musikalitet.

Ömsom brer hon ut sammanflätande ackord på klaviaturen, för att strax därpå med obetalbart kroppsspråk ange såväl färdriktning som tempo.

Detta är en glädje att bevittna tillsammans med en stor och entusiastisk publik. Att Monica Dominique, trots sina 70+ dessutom är en snygg brud, tja det är väl något som vi mansgrisar i publiken kan ta som en extra bonus.

Håkan Broströms New Places Orchestra har under senare år berikat jazzsverige med en rad kreativa projekt. Förutom Monica Dominique har under 2012 även Cecilia Persson och Anna Lena Laurin framträtt med egna kompositioner tillsammans med denna ständigt alerta ensemble.

Med sin hetlevrade altsax, alternativt ljuvliga sound i sopransaxen inspirerar Håkan Broström sina spelkamrater till stordåd.

Och som ett mått på hans vidsynthet vad beträffar musikaliska krumsprång kan nämnas att han under våren släpper loss sitt projektband i samspel med bluesmaestron Sven Zetterberg och rapparen Dogge Doggelito, förutom den spejsade sångfågeln LaGaylia. Snacka om cool mix!

Faschingkvällen med Monica Dominiques musik kom att framstå som något av en damernas afton. När Karin Hammar kliver fram med sin trombon vet vi att det vankas ett eller flera formfulländade korus, oavsett det handlar om ren funk eller mer utflippad dragbasun.

Karin hör till den kvinnliga floran av svenska jazzmusiker som med tyngd och allvar har sett till att vi alltmer kan betrakta improvisationsmusik på ett könsneutralt sätt. Något vi ska vara extra tacksamma för.

 När Karin Hammars solida auktoritet har bekräftats är det en sann glädje att få höra hur Lisa Bodelius på ett så självklart vis representerar den yngre generationen av trombonspelare. Ett solo av Lisa är alltid lika med en vitamininjektion, eftersom hon så uppenbart tycker det är roligt att få bjuda på egensinniga improvisationer, alltid med fin balans och utmärkt tajming.

Bland våra kvinnliga instrumentalister är Ann Sofi Söderqvist en självklar centralgestalt. Vilket hon för övrigt varit de senaste 25 åren! Nu senast genom att hon med sådan framgång leder sin egen strålande storbandskombo ASJO, vars nyliga debut-cd Point Of View är en raffinerad och originell skapelse.

Soffis underbart varma och inlevelserika flygelhornsolo i Rainbowsviten var en av kvällens absoluta höjdpunkter.

Bland kvinnliga svenska rörblåsare intar Amanda Sedgwick en särställning. Hon är jazzmusiker i djupet av sin själ och vårdar med självklar integritet ett musikaliskt arv; det finns liksom ingen tveksamhet. Den respekt som detta förhållningssätt framkallar går hand i hand med den glädje hon sprider med sina ofta mycket lyriska improvisationer.

Det varma soundet i såväl altsax som sopransax är en självklar utgångspunkt i hennes skapande.

Kvällen med Monica Dominique och den fantastiskt fina musik hon skrev i mitten av 1980-talet kryddades med fyra underbara standardmelodier från Monicas senaste skivsläpp. Duosessionen med lillebror Palle Danielsson vid kontrabasen på skivan Togetherness hör till förra årets utropstecken.

Den intimitet och förståelse för varandras musikaliska känslor som de två syskonen förmår utveckla når stundtals magiska höjder. Behandlingen av ett klassiskt stycke som Claire de Lune är så befriande personligt tolkat att man bara kan le och njuta. När så storasyster tar sig an Bill Evans ballad You Must Believe In Spring svarar lillebror med ett basunderstöd som bär mästarens signum.

Sammantaget en afton på Fasching att minnas länge.

Text: Leif Domnérus
Foto: Nilla Domnérus

Håkan Broströms New Places Orchestra spelar musik av och med Monica Dominique
Fasching, 19 december 2012.