Svenska Folkjazzkvartetten spred värme och spelglädje på Folkteatern

Text & Foto Ulf Caresten

Svenska Folkjazzkvartetten, Folkteatern, Göteborg, 19 november 2023

Visst är det många jazzmusiker, som inspirerats av den svenska folkmusiken. Här finns Jan Johansson (förstås), Bengt-Arne Wallin, Lars Gullin, Nils Lindberg, gruppen Oddjob och många fler men inga låter som Svenska Folkjazzkvartetten. De har ett helt eget sound och en torsdagskväll i slutet av november var det Göteborgspremiär för gruppen i en foajé på Folkteatern.

Från början var de enbart en klarinettduo men för några år sedan bildades kvartetten med element i både folkmusiken och jazzen. De övriga i gruppen är kontrabasisten Vilhelm Bromander och trumslagaren Anton Jonsson. Hittills har det blivit festivalspelningar i Stockholm och Umeå samt många klubbjobb runt om i Sverige.

Det märks att den här musikformen är populär bland unga. Huvuddelen av publiken är mellan 20 och 30 år, några är medelålders och några enstaka 60+. Det är en mycket entusiastisk publik.

Svenska Folkjazzkvartetten spelar svenska fiollåtar i jazztappning. Förra året kom deras debutalbum Folkjazz anfaller (Chimp Limbs) och det är precis så det känns. De spelar med en väldig energi och attack.

Snart kommer en EP med låtar av Orsaspelmannen ”Loriken”, Lorns Anders Ersson och nästa år väntar ännu ett album med enbart Orsalåtar.

Klarinettisterna Jonas Liljeberg och Isak Hedtjärn har under många grävt bland inspelningar av äldre spelmän och fascinerats av både uttrycket och svänget.

Folkjazzkvartetten spelar låtarna nästan exakt som de låter i original. Först temat och därefter blåsarsolon, som börjar som bebop men snart övergår i frijazz, ofta i Albert Aylers eller John Coltranes anda.

Inledningslåten på Folkteatern i Göteborg är en marsch från Leksand , Så gingo vi till Pumaren och vadade i blod, med ursprung från 1600-talet och svenskarnas härjningar i Pommern.

En Orsapolska börjar med lyriskt basspel av Vilhelm Bromander, följt av ett inspirerat klarinettsolo av Isak Hedtjärn. Därefter får vi höra ett ovanligt musikaliskt trumsolo av Anton Jonsson. Bägge blåsarna spelar klarinett och det pendlar mellan äkta folkmusik i original och lite utflippad friformjazz. Lysande framfört!

Jonas Liljeberg berättar underhållande mellan låtarna och vi får oss till livs lite historisk kunskap på köpet. På 1840-talet spelades till exempel  Gånglåt från Älvdalen, samtidigt som en tung sarkofag av älvdalsporfyr drogs av människor från Älvdalen ner till Stockholm och kung Karl XIV Johans begravning. Den låten får vi lyssna till och det är befriande att höra bandets enorma spelglädje, där de visar upp sin kärlek till både folkmusik och jazz. -Lyssna på Gössa Anders och hans Orsaspel till exempel! Det är så mycket energi och vi försöker verkligen härma hans kvartstoner, framhåller Liljeberg.

Systerpolskorna” från Orsa svänger våldsamt när Jonas spelar solo på sin tenorsax, understödd av Isak samt säkert bas-och trumspel av Vilhelm och Anton. Det uppstår en annorlunda och spännande ljudbild med dessa instrument; en kombination som är ovanlig i folkmusiksammanhang.

Min levnads afton av den legendariske spelmannen Hjort Anders Olsson från Bingsjö i Dalarna, blir en finstämd låt, där både Jonas och Isak spelar klarinett. De båda excellerar också med smått galet drillspel i låten därefter, Brudmarsch från Orsa.

Det blir stående ovationer och helt följdriktigt bjuds vi gamla, härliga  Gärdebylåten som extranummer. Den har jag hört ett otal gånger men aldrig i en sådan här tappning.

Musikerna i Svenska Folkjazzkvartetten visar stor respekt för såväl folkmusiken som jazzen. De behandlar de bägge musikformerna med värme, kärlek och humor. Det är väldigt bra!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterat

Annonser
array(10) { [0]=> int(54353) [1]=> int(54382) [2]=> int(54329) [3]=> int(54209) [4]=> int(54305) [5]=> int(54013) [6]=> int(51323) [7]=> int(50803) [8]=> int(54321) [9]=> int(54325) }