Träffande omtolkningar av Bo Nilsson och Bobbie Ericsons verk på Bio Aspen

Lokaljazzen på Bio Aspen i Aspudden, Bobbie Ericson och Bo Nilsson, 12 oktober, 2022

Katt Hernandez vi, Per-Åke Holmlander tu, Alex Zethson p, Vilhelm Bromander b, Siv Øyunn Kjenstad dr.

Den mycket lovvärda serien från i våras, med djupdykning i den svenska jazzskatten, på biografen Aspen i Stockholmsförorten Aspudden, fortsätter nu under hösten. Denna gång, den femte i ordningen, hade man valt att tolka musik av två tämligen okända svenska kompositörer, Bobbie Ericson (1925 – 1999) och Bo Nilsson (1937 – 2018). Den förstnämnde var inte kompositör till yrket men skrev åtminstone ett par odödliga låtar, som många har hört men inte känt till upphovsmannen, den närmast nationalromantiskt klingande Utskärgård som förr spelades i Sveriges Radio i ett orkesterarrangemang och den i mitt tycke finaste låten någonsin som vårt land bidragit med till Eurovision Song Contest En gång i Stockholm som Monica Zetterlund sjöng med text av Beppe Wolgers 1963. Både dessa framfördes under kvällen i två högst egna arrangemang.

Den andre slog igenom som mycket ung i den modernistiska konstmusikens högborg, Darmstadt i Tyskland, i slutet på 50-talet. Efter ett flertal framgångsrika, mycket svårspelade och komplexa verk ändrade han inriktning i början av 60-talet och komponerade populärmusik och för film och tv med en stor produktion som följd. Det var Nilssons mer ”lättillgängliga” musik som vi fick höra och man inledde med Lidingö airport ursprungligen skriven för duo Hansson & Karlsson.  Detta vackra och suggestiva stycke följdes, efter viss justering av ljudet, av nämnda En gång i Stockholm i ett spännande arrangemang med en ganska fri och jazzig öppning och melodin plockades sakta upp av Katt Hernandez´ fiol och Alex Zethsons piano för att sedan blomma ut i hela ensemblen. Musik som ger mig gåshud! I Nilssons folkmusikinspirerade Vals i mejram inledde Per-Åke Holmlander med virtuosa andningsljud i tuban som övergick till ett rytmiskt ensemblespel i ett bra och jazzigt arrangemang som avslutades med gemensam sång. Artic romance, från början skrivet för piano och Raga Rena Rama, till jazzgruppen Rena Rama, båda av Nilsson framfördes i ett svep och inleddes med Siv Øyunn Kjenstads finkänsliga och nyansrika trumspel med händer och stockar och övergick till en vacker, uttrycksfull och skir melodi. Ragans repetitiva form förde tankarna till den fina kombinationen av folkmusik och jazz som man kunde få höra på 70-talet. Ett annat bidrag till Melodifestivalen, April, april från 1961 också av Ericson, men långt ifrån kvalitén hos den andra, med tillhörande vissling, sköts in som ett humoristiskt inslag innan man avslutande med den magnifika Utskärgård i en tolkning som förde tankarna till Coltrane, inte minst tack vare Zethsons McCoy Tyner inspirerade pianospel. Ett mycket jazzigt arrangemang med en ganska fri mellandel.

Som helhet en lysande och upplyftande kväll med några av våra främsta musiker!

Nästa gång, den 21 december så ska man tolka musik av Börje Fredriksson! Jag längtar redan!

Text: Roger Bergner Foto: Lars Jönsson