Tungt brassesväng med Bixiga 70 på Fasching, Stockholm Jazz Festival

Bixiga 70, Fasching, Stockholm Jazz Festival, 14 oktober 2023

Märkligt är att det från ett land med runt 220 miljoner invånare någon gång torde komma skval- och skräpmusik. Men faktum är att åtminstone undertecknad aldrig hört riktigt dålig brasiliansk musik, varken i Brasilien eller annorstädes. Oavsett om det handlar om slitna stilar som samba och batucada eller otraditionellt brasilianska som ”happa” (rap) eller ”hockey” (rock) eller den uppsjö folkmusik som emanerat från de åtta och en halv miljon kvadratkilometerna.

Bixiga 70 utgör inget undantag. Bixiga (uttalas Bichiga) är namnet på o bairro (kvarteret) i São Paulo och 70 numret till studion de huserar i. Numret är också en passning till Fela Kutis legendariska kompband Africa’70. Och det blir tydligt när blåssektionen – trumpet, trombon, tenor, baryton – sätter fart. Och fart blir det från första ton och takt. Det är lördagskväll. Regnet har upphört. Fasching är utsålt. Ensemblen har inväntat kön utanför. Publiken är med på noterna.

 Det är, med andra ord, mera upplagt för baluns och backanal än instrumentellt finlir och intellektuella finurligheter. Bäst är det när klaveret (elektroniskt) får utrymme att leverera funkigt psykedeliska syntslingor, guran ackompanjerar, slagverken synkoperar och blåset ”polyfonerar”. Då känns det som en hyllning till landets antifascistiska och konstnärliga tropicáliarörelse. I sina bästa stunder kan oktetten också snudda vid Recifes (Pernambuco) träskkultur (mangue) vars eklektiska musik döptes Maracatu Atômico av Chico Science. Fast det allra bästa är att rytmsektionen – batteri och congas – leds med toksäkra händer av två kvinnor från två olika generationer.

 Somliga säger att musik är matematik, andra kommunikation, en tredje eskapism. Alla tre håller nog med om att musiken, hur svårmodig och melankolisk den än är, skänker glädje, livstörst och, i viss mån, kampanda.