Umeå Jazzfestival: brett program drog stor publik

Sedan första festivalen 1968 följer en obruten led fram till 2012 och den 45:e upplagan av Umeå Jazzfestival. Som brukligt bjöd festivalens fem dagar på ett brett utbud – en tydlig kontrast till många av dagens festivaler: Workshops med bl a MOCO, Pat Martino, Jonas Knutsson, paneldebatter som kom att handla om jazzens roll i media idag, jazzkonserter på stan som varvades med konserter i olika smakriktningar – även för barn – på Folkets Hus och Norrlandsoperan.

Årets hedersgäst var pianisten, keyboardisten och kompositören Harald Svensson. Eje Thelin, Entra, Egba, Häxmjölk och Peps Persson är några som Svensson arbetat med under sin karriär. Harald har även jobbat med kyrkokörer, komponerat för performance- och dansföreställningar och skrivit musik till slagverksensemblen Kroumata.

I Umeå uppträdde Svensson med sitt eget projekt Priming Orchestra samt i Ann-Sofi Söderqvist Jazz Orchestra på flygel och klaviaturer. Priming Orchestra består av, förutom Harald, Staffan Svensson på trumpet, elektronik, Chris Montgomery på trummor och Johannes Lundberg på bas. Kvartetten vävde en fräsch mix av driven jazz, improvisation, konstmusik, klubbartad rytmik, ambience och elektronik.

Musiken doftade lika delar Jon Hassel, Joe Zawinul och Miles Davis 70-tal men hade en tydligt nordisk ton i botten. De groovebaserade kompositionerna bygger på Haralds och Staffans levande, intrikata dialog. Montgomery och Lundberg bildade en stark grund och en rytmisk kontrapunkt för Svenssonduon att surfa över. Det pulserande Fuyoko speglade bäst gruppens lysande samspel.

Trumpetaren, kompositören och dirigenten Ann-Sofi Söderqvists dynamiska, 17 man starka storband gav en glödhet konsert. Mesta materialet var hämtat från senaste skivan Point of view och komponerat av Söderqvist själv. Eggande och genomarbetade arrangemang och en häftig klangbild karaktäriserade uppträdandet.

Sångerskan Lena Swanberg är ett fynd: hennes sköra, Norma Winstone-aktiga stämma i Queen of all gods var gåshudsframkallande. Harald Svensson fängslade med sitt melodiska tonspråk vid flygeln i sin drömska komposition Tranquility.

Den strukturerade och väl skrivna musiken gav utrymme för starka soloinpass av gitarristen Amadeo Nicoletti, tenorsaxofonisten Karl Martin Almqvist – särskilt i The bear walks in C –, Karin Hammar och Lisa Bodelius på tromboner och Alberto Pinton på barytonsax och basflöjt. Lyxvikarien, basisten Palle Danielsson och trumdynamon Jonas Holgersson förstärkte också den jordnära grunden, nödvändig för ASJO i de ofta snirkliga kompositionerna.

I projektet Cornelis vs Riedel har Cornelis Vreeswijks älskade visor fått en ny, jazzigare kostym och Georg Riedel har dessutom tonsatt några okända strofer av Cornelis. I den meriterade ensemblen ingick Georgs dotter Sarah Riedel på sång, Nicolai Dunger sång, Georg bas, Jonas Östholm piano, Emil Strandberg trumpet, Per-Åke Holmlander tuba samt Fredrik Ljungkvist saxofon ock klarinett.

Tonspråket rörde sig på typiskt Riedel-manér med stor övertygelse och fin balans mellan visa, folksång och jazz. Det burleska tolkades med humor i Ta hit ett Piano! sa Jan Johansson och det innerliga med känslighet i Rosenblad, rosenblad. Riedelduon uppträdde även på en barnkonsert med en jazzigare tvist i Jazz på Pippis vis.

Fansen av improjazz och mer experimentell musik letade sig till Jazzlabbet och Soundgarden, som fungerade som scener för denna friare konstart. Göteborgsbaserade duon MOCO består av pianisten Naoko Sakata från Japan och sångaren Casey Moir från Australien. MOCO bjöd på en personlig resa genom hisnande ljudlandskap som innehöll intuitiva, ofta ordlösa improvisationer.

Young Nordic Comet-vinnaren 2010, den heta sångerskan Isabelle Sörling med sin grupp Farvel trollband publiken i Jazzlabbet. Bandet har tydliga kopplingar till Paavo men det har även hämtat influenser från konstmusik.

Sörling rörde sig i tvära kast från det sakrala, meditativa till stormiga utfall i ett myller av toner och oktaver. Rösten ligger nära Björks. Ibland önskade man sig dock att Sörling och Farvel oftare uppehöll sig i ett mer harmoniskt och sångbart rum.

Mästarbasisterna Palle Danielsson och Christian Spering gav ett avväpnande duo-set i högsta basskolan. Repertoaren var bland annat låtar av Scott LaFaro, Little Booker, Jobim och Danielsson. Trots avsaknad av ackordinstrument skapade Palle och Christian med sina fyrstämmiga septimackord en fyllig ljudbild.

En annan spännande basvirtuos är den prisade fransyskan Joëlle Léandre som uppträdde i trio med Raymond Strid, trummor och Lotte Anker, sax. Konserten kännetecknades av improviserad magi – lekfullt trollade man fram toner till den hänförda publikens förtjusning.

En av festivalens absoluta höjdpunkter var den unga norska trion In The Countrys konsert i Studion. Trions sound med suggestiva klanger påminde ibland om Bobo Stenssons och Esbjörn Svenssons trio, men var ändå en nybryggd mix av postmodernistisk pop och klassisk jazz. Tonerna från Morten Qvenilds flygel var uppfinningsrika och sprudlande. Trion skapade en aura av vällust som omedelbart smittade av sig. Sunset Sunrise, titelspåret från kommande skivan, andades såväl välbehag som vemod.

Finska harpisten och pianisten Iro Haarla är även en spännande jazztonsättare. Till Umeå kom hon med sin kvintett och uruppförde sitt specialskrivna verk Ante Lucem tillsammans med NorrlandsOperans Symfoniorkester. Förtätat, vackert mejslades verkets fyra satser fram, med häpnadsväckande insatser av Haarla själv på piano, meriterade Trygve Seim på sax och Ulf Krokfors på bas.

Saxofonisten Kenny Garrett, mest känd som Miles Davis saxofonist under en period på 80- & 90-talen, var en av de stora affischnamnen på årets festival. Garretts kvintett öste på för fullt i Coltranes anda från första tonen till sista: högoktanig, furiös, modern bebop av högsta klass med drag av r&b.

Låtarna, många närmare 20 minuter långa, gav god tid för solon av framför allt huvudpersonen själv samt hörvärda pianisten Vernall Brown. Först i slutet av konserten kom en kortare ballad och åhörarna fick en chans att återhämta sig. Ett par timmar senare stod Garrett igen på samma scen – nu som spelsugen gäst under afrikanska koraspelaren Ba Cissokos inspirerande konsert.

Vibrafonisten och kompositören Mike Mainieri var förgrundsfigur i gruppen Steps Ahead. Han kom till Idunteatern med sitt norska stjärnstarka band Northern Lights: Bugge Wesseltoft piano, liveelektronik, Arild Andersen bas, Audun Kleive trummor och Bendik Hofseth sax.

Här fanns musikaliska spår av Steps men även av nu-jazz med en nordisk luftighet. Bäst minns man tolkningen av Nature Boy med Wesseltofts improvisationer vid flygeln då han blandade piano med elektronik. Mainieri och Andersen glimrade till i en duett – dock kändes Hofseths Garbarekaktiga saxspel ofta krampaktigt, vilket sänker helhetsintrycket.

Nedan ett axplock av andra minnesvärda uppträdanden från festivalen:

Syskonparet Monica Dominique och Palle Danielsson tolkade med stor ömhet och känsla alltifrån Debussy och Adolphson till Legrand och Thielemans. Låtarna var hämtade från deras nyligen utkomna skiva Togetherness.

Magnus Öström Thread Of Life bjöd på en oförglömlig spelning i Äpplet. Musiken rymde tydliga drag av minimalism, jazzfusion och progg. Det gavs stort utrymme för improvisation för Daniel Karlsson på piano, keyboards, Andreas Hourdakis gitarr och Tobias Gabrielsson bas och bassynt. Höjdpunkterna kom i nyskrivna Searching for Juper och i hyllningen till Esbjörn Svensson, den finstämda Ballad för E.

Spelglädjen bubblade på Knutsson/Tom Kennedy Kvartetts lunchkonsert, när fusion och bop samsades i en skön mix. Det 84-åriga gitarrgeniet Pat Martino visade att han fortfarande är att räkna med. Martino med trio spelade odödlig orgeljazz.

Hörvärd var även amerikanska Gerry Hemingway Quintet som bjöd på lo-fi-jazz med inslag av kammarmusik. Trummisen Hemingway flankerades av namnkunniga tenorsaxofonisten Ellery Eskelin och basisten Mark Helias. Kanadensiska sångerskan Elizabeth Shepherds trio bjöd på avskalad, mångfacetterad, soulinfluerad jazz.

Pianisten och kompositören Naoko Sakata (MOCO) förärades årets jazzstipendium för unga lovande musiker. Priset på 25 000 kronor, i form av ett resestipendium, finansieras av Balticgruppen.

Umeå Jazz årgång 2012 lyckades locka en stor publik tack vare sitt breda och varierade program. Jazzlyssnare i alla åldrar kryssade med snabba steg mellan de olika konserterna för att hinna höra så mycket som möjligt. Vi hoppas att pålitlige festivalgeneralen herr Strömbäck sammanställer ett lika intressant program även 2013 och naturligtvis 2014 då Umeå är europeisk kulturhuvudstad.

Patrik Sandberg

Umeå Jazzfestival 2012, Umeå 24-28 oktober 2012

Harald Svensson, Ann-Sofi Söderqvist Jazz Orchestra, Cornelis VS Riedel, Isabelle Sörling Farvel, MOCO, Palle Danielsson/Christian Spering Duo, Joëlle Léandre, In The Country, Iro Haarla, Kenny Garrett, Ba Cissoko, Mike Mainieri, Monica Dominique/Palle Danielsson, Magnus Öström, Pat Martino, Gerry Hemingway, Jonas Knutsson/Tom Kennedy Quintet, Elizabeth Shepherd, Naoko Sakata mf l.