Uppfriskande tolkningar av Weather Report på BAS

Text: Mats Hallberg Foto: Jonathan Fast

Johan Berke Upstairs Five, Sthlm Jazzfestival  – BAS Bandhagen 21 oktober 2023

Jag har tagit för vana att under festivalen  färdas längs gröna linjen söderut till Bandhagen.  I år passade det att i schemat lägga in ett par timmar under eftermiddagen, i den rymliga studio där det också arrangeras spelningar. Namnkunniga musiker huserar på BAS. Och i år lockade gitarristen Johan Berkes projekt i vilket uteslutande material från Weather Report lanseras. 2018 släpptes album med arr av honom själv och Fredrik Nordström.  Sedan dess har fler låtar skrudats i detta vitala koncept. Vi ser samma sättning som förekommer på temaplattan. Bandledaren på elgitarr flankeras av kontrabasist Robert Erlandsson, musikens motor Fredrik Rundqvist bakom trumsetet samt en blåssektion bestående av nämnde Fredrik Nordström på tenor- och baryton, trumpetaren Niklas Barnö och Alberto Pinton trakterandes baryton- och sopransax, basklarinett och vid enstaka tillfälle klarinett.

Om du växt upp med Weather Reports musik (i mitt fall från och med  1974 års Mysterious Traveller) och hört den mest klassiska kvartetten live, behöver öronen ställas in på annan frekvens, som förvisso tar avstamp i bekant visionär fusion. Här stuvas dock omisskännligt sound som gett oss oförglömliga ilningar obönhörligt om. Märkligt nog reproduceras inte Zawinuls berömda slingor. Det närmast i den vägen är Johan Berkes vibrerande klangbildningar i bakgrunden. Därtill saknas avgörande präglingen från Jaco Pastorious, eftersom akustiskt inramade basgångar genomgående håller låg profil.  Arren utgår överlag från de tre frifräsande blåsarnas unisona ”attacker” och deras i solon skickligt utformade fraseringar.  I denna medryckande och emellanåt bångstyriga tillställning koras den som konstant höll grytan kokande i varierande gradtal till ”mvp”. Syftar givetvis på den fenomenalt formtoppade rytmläggaren Fredrik Rundqvist. I samma andetag ska Fredrik Nordström framhållas för sin passionerade inställning.

Denna stimulerande tribut (jämförelsematerial: exempelvis Oddjobs tolkningar respektive arr  av Jonas Knutsson/ Anders Persson på Joe Zawinul-kompositioner) pågår med avbrott för paus i närmare två timmar. Ljudet är starkt utan att vara öronbedövande. Johan Berke introducerar lågmält både hits och rariteter.  Vilka av höjdpunkterna bör särskilt lyftas fram? Massiva öppningen i ett uruppförande skrivet av Wayne Shorter, udda versionen av Black Market med drivande basgången framställd på barytonsax jämte blåssektionens extatiska förening i temat, sällsynt basfeature, suggestiva Badia i afro beat-tappning toppad av lödig tillförsel från Nordström, gitarr i framkant som kommunicerar elegant med blåset i tribut till  Jaco, centrifugen av egenartade stämmor i omlopp i Teen Town, intrikata balladen Herandnu (Alphonso .Johnson), polyrytmiska finesser från Rundqvist, ett par spetsigt distinkta trumpetsolon från Barnö, det raffinerade groove som utkristalliseras i Canon Ball, inspirerad utvikning på baryton av Alberto Pinton, medryckande megahitten Birdland vars busiga version spretar otyglat i olika riktningar och kulminerar i rafflande dialog trummor – trumpet samt förtjusande sekvens med genuint jazzgitarrlir.

 

 

 

 

 

Annonser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterat

Annonser
array(10) { [0]=> int(54329) [1]=> int(54382) [2]=> int(50803) [3]=> int(54209) [4]=> int(54325) [5]=> int(54321) [6]=> int(54305) [7]=> int(51323) [8]=> int(54013) [9]=> int(54353) }