Våravslut i Alvesta

Så var jazz-säsongen återigen slut i Alvesta! Som vanligt gick det alldeles för fort, samtidigt som man undrar vad det kommer att bli i höst!

Säsongen slutade dock på bästa sätt med en minnesvärd konsert av Jesper Zeuthen Plus. Stark och hetsig musik och alla jag pratade med efteråt var klart tagna av intensiteten i gruppens musikaliska uttryck.

Inledde kvällen gjorde som vanligt elever från S:t Sigfrids folkhögskola i Växjö. Denna gång under bandnamnet Puck.

Musiker under utveckling som inte väljer den enkla vägen, om någon sådan finnes, utan istället spelade tre knixiga kompositioner. Ett standardnummer som var en klar utmaning för sångerskan Annie Carroll och två nummer med ordlös sång. Roligast var Ornette Colemans When will the blues leave. Att man inte väjer för utmaningar lovar gott inför framtiden!!

Sedan Zeuthens kvintett, som i grunden är en trio, plus Kasper Tranbergs trumpet och Kristian Tangviks tuba. Gruppen spelade i huvudsak teman från det album som jag recenserade i OJ 1-13.

Kanske hade man en spellista, men jag fick intrycket att det var Zeuthen som styrde låtvalet genom att helt enkelt spela några toner av temat. Gruppen framstår som så samspelt så alla var direkt klara över vilket tema man skulle spela.

 Så såg det ut och några som hört denna musik på skiva tyckte att det visuella intrycket skapade en helhetsbild av skeendet, som adderade till upplevelsen. Zeuthen ser genom hela spelningen ut att vara fullständigt fokuserad på sitt och medmusikernas spel.

Han står ovanligt stilla när han spelar och det tycks som all fysisk och musikalisk kraft fokuseras till saxofonen, vilket skapar en stark och hård ton som är mycket speciell. Påminner om den ton som var Sidney Bechets signum, tyckte någon efteråt och därmed associerar jag även till Albert Ayler.

I likhet med Ayler så finns en folkmusik-ton i botten av flera av Zeuthens kompositioner, för jag tror att han har skrivit det mesta av musiken. Lite dansk folkmusik, men somligt drar mer åt klezmerhållet.

Långa stycken spelade man kollektivt, avbrutet av solon från främst Zeuthen och Tranberg. Men även under solon understödde den andre blåsaren med melodislingor ur temat.

Till det visuella i musiken bidrog också Tangviks kamp med sin tuba. Även han fyller sitt instrument med all kraft han förmår och ibland såg det ut som han inte fick någon luft över till sig själv och var på väg att kollapsa på scenen.

Han satt på en stol och spelade vilket alla i publiken hade full förståelse för. Han spelar också ”alternativa” melodilinjer under solisternas spel och dubblerar ibland basgångar till Pultz-Melbyes intressanta spel. Tillsammans med Praestgaards trummor skapas en smidig rytmisk grund med ett intensivt sväng.

Stark musik som berör med sin intensitet och emotionella förtätning och som spelades i långa sjok med bara ett fåtal andhämtningspauser. Men i Alvesta i lördags var man med på detta också, vilket är ett gott betyg till den intresserade och lyssnande publiken.

En närhet och kontakt som jag förstod att musikerna också tydligt uppskattade.

Återigen en helt lysande musikupplevelse!

Text: Jan Strand
Foto: Bo Granefelt

Alvesta Jazz och Blues, Allbotorget 6, Alvesta 13 april 2013.

Jesper Zeuthen Plus: Kasper Tranberg tp, Jesper Zeuthen as, Kristian Tangvik tu, Adam Pultz-Melbye b, Thomas Praestgaard dr.

Puck: Anton Pettersson g, Alice Hernqvist p, Daniel Forstén elb, Jonathan Leidecker dr, Annie Carroll vo.