Värmande brasilianska toner med Ulf Wakenius på Utopia

 Ulf Wakenius Brazil Quartet, Utopia, 16 februari, 2024

Det är en sådan där februarikväll, som den bara kan vara i Göteborg – blåsig, kall och med strilande regn. Men slinker man in på Utopia Jazz på Karl Johansgatan, är hjälpen nära, för här hörs värmande, brasilianska toner med vår egen världsgitarrist, Ulf Wakenius; kvällen till ära tillsammans med den virtuose, brasilianske el-basisten Rubem Farias.

 Ulf Wakenius Brazil Quartet spelar tre kvällar i rad på Utopia Jazz i Göteborg. Förutom Wakenius  och Farias, består kvartetten av pianisten David Bäck och trumslagaren Adam Ross, bägge göteborgare liksom kapellmästaren själv.

Ulf Wakenius, född och uppvuxen i Göteborg, kom fram som gitarrunderbarn i början av 80-talet. Det stora genombrottet var, när han fick framträda som pausunderhållning i Eurovision Song Contest i Göteborg 1985, tillsammans med sin gitarrkollega Peter Almqvist, under namnet ”Guitars Unlimited”. Det blev succé men detta glömdes snabbt bort, när programledaren Lill Lindfors (medvetet) tappade kjolen i direktsändning…

Wakenius har grottat ner sig i den brasilianska musiken under de senaste 30 åren. Han blev ditlockad av pianisten och producenten Rune Öfwerman, för att spela in en skiva, och göteborgaren blev direkt såld på brassetakterna. Det största för Wakenius är givetvis hans tio år med den legendariske världspianisten Oscar Peterson. Han började hos Oscar 1997.

-Jag hade spelat en del med den amerikanske stjärnbasisten Ray Brown och det hade väl en del hört; bland andra den danske fantombasisten NHÖP, Niels-Henning Örsted Pedersen, som då var med i Oscar Petersons grupp. Niels Henning rekommenderade mig till Oscar, när han behövde en ny gitarrist efter Joe Pass och på den vägen blev det. Det var fantastiska år och vi turnerade jorden runt i de största konsertlokalerna, bl a i Carnegie Hall  i New York. Oscar var krävande men väldigt lojal, berättar Ulf.

-Brasiliansk musik är en fusion av afrikansk och brasiliansk folkmusik kryddad med jazz. Varje provins har sin egen musikkaraktär, som det går att känna igen. Den har en speciell, fördröjd rytm och så finns det  mycket värme i musiken, säger Ulf Wakenius till mig under pausen.

Hela konserten går just i den brasilianska musikens tecken. Till detta bidrar i högsta grad den fantastiske basisten Rubem Farias, som kommer från staden Salvador i provinsen Bahia i Brasilien. Just nu bor Rubem i Stockholm. Han har spelat med de allra bästa i Brasilien och många av de största jazzmusikerna runt om i världen som t ex gitarristen Mike Stern och trumpetaren Randy Brecker. Det är en fröjd att se honom leka på sin sexsträngade el-bas. Fingrarna flyger fram över greppbrädan och allt går så lätt. Jag har nog aldrig sett eller hört något liknande.

Wakenius & Co. sätter agendan direkt i första låten, Minha de Saudade av legendariske Joao Bosco. Det är en oerhört ösig låt med flyktigt gitarrsolo av Wakenius och likaledes drivet bassolo av Farias. Publiken jublar, vilket den gör under hela kvällen.

När Ulf Wakenius gjorde  sin första platta i Brasilien ville producenten Rune Öfwerman att den skulle innehålla svenska låtar, fast i brasiliansk tappning. Vi får höra några exempel på detta. Den första är Olle Adolphsons Trubbel, som Wakenius tolkar lyriskt på sitt eget sätt.

När han presenterar nästa låt undrar vi samfällt vilken det handlar om: The Wagoner Song. Ingen har en aning men alla nickar igenkännande när låten börjar: Oxdragarsång av Evert Taube. Det blir en helt egen version med mycket funkkänsla.

Att angöra en brygga,  Lasse Fernlöfs gamla, fina jazzvals, är ett tredje exempel på vad Wakenius spelade in i Brasilien. Den är han för övrigt särskilt stolt över, eftersom den hamnade på ”Svensktoppen”…

Konserten fortsätter med Paul Desmonds gamla dänga Take five” i 5/4-takt. Här visar Wakenius upp sin oerhörda teknik och känsla. Jag fastnar bl a för utsökt ackordspel á la Wes Montgomery. Samspelet är bländande men inte bara Wakenius och Farias imponerar. Även pianisten David Bäck är inspirerad och trummisen Adam Ross river ner applådåskor med musikaliska trumsolon och drivet spel.

I extranumret  Wave  excellerar Wakenius i ett formidabelt solo, som nästan tar knäcken på publiken. De vacklar ut ur lokalen på Utopia Jazz med en leende på läpparna med förvissning om att ha varit med om en mycket speciell musikupplevelse. Det gör heller inget att det fortsätter att regna i Göteborg. De som upplevt denna brasilianska afton är varma under lång tid framöver.

För världsgitarristen Ulf Wakenius väntar nya engagemang runt om i världen. Närmast ska han spela med brasilianska musiker på jazzklubbar i Rio de Janeiro och Sao Paolo i Brasilien samt därefter i Hongkong och sydkoreanska Söul med olika konstellationer.

Jazzklubben Utopia har blivit en allt viktigare spelare i det göteborgska jazzlivet. De tre kvällarna med ”Ulf Wakenius Brazil Quartet” är bara några exempel. Det blir flera intressanta konserter där under våren och föreningen ”Göteborg Classic Jazz” förlägger även en del av deras evenemang till Utopia, förutom på ”Contrast Public House”. En spännande och lovande jazzvår väntar i Göteborg.

Ulf Caresten