Vital duokonsert med Janis Siegel och Mattias Nilsson på Dergårdsteatern

Text: Mats Hallberg Foto: Christer Åkerlund

Janis Siegel/ Mattias Nilsson , Dergårdsteatern, Lerum 16 juni 2023

Entusiaster av vokal livejazz utförd av kvinnor senaste decennierna skulle kunna kallas bortskämda.  Skandinavien har haft det väl förspänt och återväxten tycks tryggad. Utöver förstklassiga inhemska leverantörer besöks vi regelbundet av stjärnor bosatta i USA. Senaste åren har jag hänryckt recenserat bland andra Dianne Reeves, Deborah Brown, Cecile McLorin Salvant, Gretchen Parlato, Cyrille Aimée, Sharón Clark, Lizz Wright och tidigare i år Samara Joy. Ett antal Grammys och nomineringar har förstås tillfallit de uppräknade. Till listan av celebriteter kan meriterade Janis Siegel adderas. På hennes cv står 14 album i eget namn, skivprojekt på ACT med Nils Landgren samt att ha varit medlem i Bobby McFerrin´s Voicestra. I särklass mest känd är hon dock för att i ett halvt sekel ingått i vokalkvartetten Manhattan Transfer, vilket renderat i hela 10 Grammys.  Hade nöjet att se och i uppskattande ordalag skriva om Manhattan Transfers konsert  i Ystad 2018.

 Ackompanjerar på en förträfflig flygel gör skåningen Mattias Nilsson, en musiker jag fått förmånen att lära känna, vilket resulterat i flera recensioner. Merparten av karriären har utövats utomlands. I Sverige spelar mångsidige Nilsson gärna i kyrkor, på pianofestivaler och på jazzklubbar. Härom året gästade han Lerum med trio och ovan nämnda Sharón Clark. Därför inte alls förvånande att förtroendet förvaltade alldelers ypperligt. Efter att ha konserterat i 34 länder är pianistens kapacitet väl dokumenterad. Ens öron njuter alltid av akustiken i Dergårdsteatern, vilket underströks denna gång av att P2 var på plats för inspelning som kommer sändas senare i radio. Egentligen enda man kan klaga på: den skrala uppslutningen när vokalist i världsklass gästar ambitiösa Musik i Lerum som stod bakom arrangemanget, en förvisso väldigt varm sommarkväll.

Till antagligen somligas förvåning innehåller konserten ett vitalt sidospår, då den fungerar som en slags introduktion till Nilssons gärning, lysande prov på hans komponerande och tolkningar. Bonuseffekten består av idel pianopraliner.  Improviseras sinnrikt i Medborgarrättsrörelsens hymn I Wish I Knew… förevigad genom Nina Simone och delikat Marian McPartland-komposition (främst känd för pianobaserad radioshow). Vidare lanseras två av pianistens egna stycken från Dreams of Belonging. I omisskännligt anslag av nordisk folkviseton uppenbarar sig titelmelodin och direkt efter pausen underbart doftande Spirea, vars vackra vemod påminner om Stefan Nilssons hisnande visuella sound.   Stycket framstår ur den gripande aspekten som en än större kulmination i programmet. Vad beträffar elegansen i löpningar jämte mästerliga pauseringen, lägger sig pianisten närmare Oscar Peterson och i viss mån Art Tatum än vad tidigare skett.

 Janis Siegel väljer klokt nog att leverera ett antal sånger vilka blivit personliga favoriter, ofta sådana som inte överexponerats, varav några av tämligen färskt datum. Ett par undantag är den fritt flygande version av Skylark och en svindlande snyggt utförd In A Mellow Tune (D. Ellington).  Vi bjuds på alster av bland andra Cy Coleman, Harry Warren och den jämförelsevis mer berömde Johnny Mandel. Ett par låtar associerade till Peggy Lee ger Siegel möjlighet att verkligen kasta loss. Åtskilliga passager vittnar om vilket kreativt utlopp Manhattan Transfer varit för soloartisten Siegel, vars teknik, omfång och förmåga till variation är egenskaper vilka rättfärdigar titeln röstkonstnär. Lyckligtvis tillhör hon kategorin som framhäver melodier och versers innebörd.  Kul avsteg sker när trumpet med sordin imiteras. I finalen förvandlar sig den prisade ekvilibristen till en energisk shouter i bluesens tecken. Nilsson accentuerar soundet skickligt, låter sig inspireras av extasen hos klaviaturspelare modell Ray Charles. I förtjusande extranummer upprättas förbindelse med legendar sångerskan från New York samarbetat med, nämligen Jon Hendricks.

 Samarbetet sker sömlöst. Duon vet var de har varandra, ger sig hän i planerade improvisatoriska avsnitt. Nilsson både backar upp och ges utrymme att brodera ut tema i bryggor och stick. Siegels stämma excellerar i antingen det virtuost lekfulla eller det eftertänksamt vackra. Emellanåt glider hon på oktaver, likt en obesvärad crooner. Utan att beröra lika starkt som det knippe sångerskor som listas ovan, är det sammantaget en fantastisk konsert fylld av fenomenalt utförd jazzsång och dito pianospel.

Konserten spelades in av Jazzradion P2 och går att lyssna på fram till den 3 oktober 2023 via denna länk: https://sverigesradio.se/avsnitt/konsert-varldsstjarnan-janis-siegel-pianisten-mattias-nilsson

 

 

 

Annonser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterat

Annonser
array(11) { [0]=> int(55149) [1]=> int(54880) [2]=> int(54566) [3]=> int(54787) [4]=> int(51323) [5]=> int(54735) [6]=> int(54790) [7]=> int(54382) [8]=> int(50803) [9]=> int(54968) [10]=> int(54731) }