Vitalt och gränsöverskridande på Mama Jazz i Vilnius

Text: Claes Åkesson (Jönköpings Jazzklubb) , Foto: Danius Labutis

Mama Jazz – Vilnius internationella jazzfestival, 23-26 maj 2024, Litauen

Mama Jazz i Vilnius har hållits årligen sista helgen i maj sedan 2002. De internationella gästerna har varit många och välkända. Men naturligtvis är inslaget av litauiska jazz- och improvisationsmusiker stort. För oss är de oftast okända men oerhört skickliga och med en fräsch och djärv inställning till sin musik. Överhuvudtaget tar fri jazz och avant garde en stor och dominerande plats på festivalen. Det gäller även de internationella gästerna som nästan uteslutande står för en gränsöverskridande musik.

Från Londons heta musikscen hämtades III Considered som med sin grund i pumpande afrobeat gör utflykter med multietnisk inspiration. Från samma scen kommer Binker & Moses, alltså saxofonisten Binker Golding och trumslagaren Moses Boyd. De båda bjöd på ett sanslöst intensivt utspel utan vilopauser – utmattande för många lyssnare men inte för de båda musikerna som bestod kraftprovet till sista tonen. Ett genomgående drag i festivalens musik var inslagen av electronica. Trumslagaren Jharis Yokley tillsammans med själsfränden keyboardisten Bigyuki, båda från New York, förenades i just en sinnesvidgande och genretrotsande electronica.

För den mer traditionella och renodlade frijazzen svarade en betydligt äldre generation av musiker. Jones Jones är legendarerna Larry Ochs, Mark Dressers och Vladimir Tarasov som alla tre, nu i 70-årsåldern, bidragit till den frijazz som växte fram under 60-talet. Trumslagaren Vladimir Tarasov var en av medlemmarna i The Ganelin Trio som var pionjärer för den sovjetiska jazz som blev känd i väst – så sent som på 1970-talet.

Till en yngre generation hör pianisten Satoko Fujii som slog igenom på 1990-talet och som med sin stora produktion spänner över solopiano och storband. Hennes konsert i Vilnius med unga bandmedlemmar i trion var en av festivalens höjdpunkter. I Fujiis musik vårdas varje ton och fras minutiöst och låter sig samtidigt fogas in en tydlig och skön struktur. För den som är ovan eller skeptisk till fri jazz kan Satako Fujii öppna en ny värld.

 Till festivalens största och mest välkända namn hörde altsaxofonisten Immanuel Wilkins med kvartett och svenske Petter Eldhs Post Koma som äntrade scenen på lördagen. I jämförelse med övriga artister under festivalen framstår de båda som traditionalister. Att den mångprisade Wilkins vårdar traditionen framgick tydligt i hans kvartetts bidrag till festivalen. Hans ton är vacker, musiken är lättillgänglig och har inte sällan en andlig dimension. Det är lätt att förstå den uppmärksamhet och popularitet som han fått redan i tidig ålder.

Efter att ha hört Petter Eldhs senaste album Post Koma med saxofonisterna Jonas Kullhammar och Otis Sandsjö och Sofia Jernbergs vackra ordlösa sång var förväntningarna högt ställda. Men det blev en slätstruken tillställning trots vackra melodislingor och Sofia Jernbergs röst svävande däröver. Något saknades för att lyfta konserten. Kanske elektroniken som på albumet förstärker komplexiteten och höjer spänningsnivån.

 Ett viktigt inslag i festivalen är de show cases med unga litauiska musiker som fyller två av festivalens eftermiddagar och drar en lika stor publik som världsnamnen. Dessa show cases är också anledningen till att gäster från flera europeiska jazzklubbar och festivalarrangörer bjuds in för att lära känna den litauiska jazzscenen. Och den är vital, experimenterande och gränstrotsande. Bland årets show cases utmärkte sig några.

Vilnius Jjazz Ensemble är ett storband som bryts ner i olika konstellationer. En trio ur storbandet spelade elektronisk ravejazz. Lazy Diamond’s Underground presenterade sin musik som Lynch-hop, inspirerade av filmskaparen David Lynchs mörka surrealism. Duck Saved Jones blandade friskt hip hop med electronica.

Men det gavs även exempel på musik där traditionen lyser genom. TwoFaceTide är en kvintett som blandar litauiska och danska medlemmar. Flera av den yngre generationen litauiska jazzmusiker utbildar sig nämligen i Odense. Danske tenorsaxofonisten Bertram Kvist Lyngaard, en av kvintettens medlemmar, är på stark uppgång med många följare på Spotify. Musiken har inslag av hard bop men också skandinavisk lyrism.

Avslutningsvis, den inhemska litauiska jazzen presenteras runt om i Litauen på tolv årliga jazzfestivaler där Mama Jazz är den största. Det stora inslaget av experimenterande musik kan nog förklaras med att ”traditionen” startade med fri jazz som The Ganelin Trio men också en utbildning där klassisk skolning och konstmusik är viktiga inslag.

Annonser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterat

Annonser
array(12) { [0]=> int(55161) [1]=> int(54735) [2]=> int(54382) [3]=> int(51323) [4]=> int(55167) [5]=> int(55149) [6]=> int(54790) [7]=> int(54787) [8]=> int(54566) [9]=> int(54880) [10]=> int(50803) [11]=> int(54968) }