Vykort från Copenhagen Jazz Festival 2014

 Sedan 1979 har Copenhagen Jazz Festival sin nuvarande form med jazz på gator, torg, vid hamnar, caféer och konsertsalar. I år är det över 1200 konserter vid 100 spelställen. Själv har jag varit på de flesta av CJF’s festivaler, och trånar numera inte efter de stora namnen, utan vill mest uppleva jazzfestivalens atmosfär serverad i ”open air” och på caféer.

I första upplagan av den tjocka programtidningen saknas Street Parade med Orion Brass Band. ”Det blir ju som en körkklocka utan kläpp”, tänker jag.

Men – i sista stund – i nya programupplagan finns paraden med. Dock missar vi den på grund av ändrad tid. Vi kommer ändå lyckligt fram till Köpenhamn i överfullt tåg utan tågvärd (!) och vädret är bästa tänkbara.

Vid Højbro Plads sitter folk redan bänkade och väntar på The Spirit of New Orleans, vars musicerande varar i över tre timmar. Repertoaren och soundet påminner i stora drag om George Lewis Jazz Band, men Jag har bott vid en landsväg i äkta dansk tappning levereras med allsång.

Sedan styr vi stegen till Jazzcup. Där sitter publiken tätt packade som i en sardinburk och spisar Bülow/Franck/Kristiansen Quintet. Café- och konsertverksamhet är ett sätt för skivaffärerna att överleva. Fötterna har blivit två nummer större och vid Rundetårn blir det en välbehövlig paus, där en bluesman spelar på ett gammalt piano. Numera är det ingen idé att kika i tågtidtabeller, vilket faktiskt blir avstressande.

Därför får vi uppleva ytterligare två spelställen. Vid Vandkunsten spelar lysande violinisten Kristian Jørgensen och i Huset-KBH, Gårdscenen njuter vi av Kyhl/Balvig/Lauman/Lund. De sistnämnda är en ny bekantskap.

Fullknökat är det överallt och trots att vi missade paraden är vi mycket nöjda. Oväntat vid Rådhusplatsen dyker OJ’s utsände Patrik Sandberg upp. Han skall cykla till Betty Nansen Teatret och vad som väntar där blir säkert spännande att läsa om.

Text & foto: Lasse Seger