Wang balanserade galant det lyriska med det mer ruffiga

Ellen Andrea Wang
Ystad Konsthall, Ystad Sweden Jazz Festival, 2 augusti 2018.

Norska basisten, vokalisten, kompositören och bandledaren Ellen Andrea Wang är en av den norska musikscenens största talanger. Wang har ofta jämförts med basisten, sångaren och kompositören Esperanza Spalding. Likheter finns i det musikaliska uttrycket – både röstmässigt och kompositoriskt – med en sprudlande spellust full av attityd och fantasirikedom som främsta förtecken. Wang har tidigare spelat på Ystad Jazzfestival 2015, då med The Sofia Project med Nicole Johänntgen som bandledare. Hon är även medlem i banden Pixel och GURLS, det sistnämnda en skivaktuell trio hon har ihop med Roohey Taahla och Hanna Paulsberg. Hon ingår även numera som fast medlem i trummisen Manu Katchés band och i Marilyn Mazurs band Shamania.

Wang har gett ut två egna album: Diving (2014) och Blank Out (2017). Till Ystads Konsthall kom hon för en med sin numera inarbetade trio med Andreas Ulvo på diverse klaviaturer och Erland Dahlen på trummor. Musiken vi fick höra kretsade mestadels kring senaste albumet Blank Out. Allt material är skrivet och arrangerat av Wang själv. Hon utstrålar ett stort självförtroende och trion blandar lyckosamt in musikelement från popen och electronican i sin jazzmusik. Harmonisk, melodisk jazz med både elektroniska och akustiska inslag som vävs in till ett välklingande sound. Wang balanserar galant det lyriska med det mer ruffiga och skapar ett urbant sound. Hennes kontrabasspel är ofta funkigt synkop-mättat, för att i andra passager bli mer melodiskt och det är just hennes sång som i första hand ger musiken en popkänsla, på ett läckert vis så lägger hon körackord och effekter på enskilda fraser.

Texterna är personliga och bär budskap, som hennes skira sfäriska Fjord Ferry om hennes uppväxt i det norska landskapet och electrojazziga Electric som handlar om konsumtionssamhället vi lever i och eftertänksamma Perfect Danger om att ge sig ut i det okända.

Patrik Sandberg