Youn Sun Nah använde rösten som instrument

Youn Sun Nah Quintet
Ystad Teater, Ystad Sweden Jazz Festival, 2 augusti 2018.

Sångerskan Youn Sun Nah kommer ursprungligen från Sydkorea men Paris är hennes hemvist sedan länge. Konserten på årets upplaga av festivalen blev den populära sångerskans tredje framträdande i Ystad.

Tillsammans med sitt band – Dan Riesser trummor, Tomek Miernowski gitarr, Brad Jones bas och Frank Woeste på hammondorgel, Fenderrhodes och piano – blandade Nah kulturella och musikaliska influenser på ett respektfullt men samtidigt okonventionellt sätt. Hemligheten bakom Nahs framgång är hennes avväpnande sång och förmågan att kombinera vitt skilda kvaliteter. Nah har en självklarhet i sitt tilltal, hennes spröda altstämma och sångteknik är imponerande med hopp över många oktaver och flera takter utan andningspauser. Vi fick höra överraskande covers i omarbetade arrangemang av så vitt skilda namn som Tom Waits, Leonard Cohen, Jimi Hendrix och Nina Simone.

Folksången Black Is the Color (of My True Love’s Hair) tolkas livfullt men det nödvändiga djupet och nerven för att göra sången rättvisa saknas, likaså Tom Waits rökiga Jockey Full of Bourbon blir trots det hårt arbetande och tighta kompet tom och intetsägande.

Leonard Cohens Hallelujah känns också något malplacerand i sammanhanget, däremot lyckas sångerskan och bandet leverera en klockren suggestiv version av Jimi Hendrix storslagna ballad Drifting. Vi får också höra en överraskande charmig tolkning av folkvisan Vem kan segla förutan vind där sångerskan sjunger på felfri svenska.

Youn Sun Nahs mångåriga samarbete med gitarristen Ulf Wakenius (som uppträder på festivalens sista dag) bär frukt i Wakenius formidabla, flamenco-doftande komposition Momento Magico, här ges Nah en möjlighet att visa fina prov på sin makalösa smidighet, frasering, timing och scatsång i skön samklang till Miernowskis racersnabba licks. Här hörs det tydligt att Nah är en sångare som använder rösten som ett instrument. En annan pärla kommer i den koreanska folksången Gangwondo Arirang där sångerskans nakna sång som allra bäst kommer till sin rätt.

Patrik Sandberg