Yppigt, brett och högt med Emma-Jean Thackray

Text: Rikard Rehnbergh Foto: Leo Ahmed Teckningar: Martin Ehrling

Emma-Jean Thackray, Fasching in Bloom, Moderna museets trädgård, Skeppsholmen, 16 juli 2022

Somliga spelningar gör sig bättre utomhus, andra inomhus och för en tredje kategori är spelplatsen egal; det vill säga kompositionerna och exekutionen håller så pass hög klass och kvalitet att det inte spelar någon roll var musikerna spelar någonstans: ett källarprång eller en flodpråm lika gärna som största scenen i Reading eller Glastonbury.

När hypade brittiska multiinstrumentalisten Emma-Jean Thackray återvänder till Stockholm efter fjolårets jazzfestivalgig på Fasching infinner sig möjligheten att jämföra i stort sett samma bandsättning och låtval i olika miljöer. Och Thackray gör sig avsevärt bättre utomhus än inomhus. Eller hennes musik. Den är hög och bred och yppig. Fusionsjazz från den gyllene 70-tals eran (Miles Davis och avknoppningarna Weather Report, Headhunters och Return to Forever) uppblandad med klubbmusik från Londonscenen (drum’n’bass, garage, two-step och allra mest house).

Utomhus kan hon och bandet blåsa på för allt vad tygen håller medan det inne på långsmala Fasching tenderade att bli för ”in-yer-face-like”! Apropå blås inleder Thackray på trumpeten. Det är välkommet. Som jag skrev i min recension från Stockholm Jazz Festival (i en annan publikation) kommer hennes kompositioner, och musikaliska intention, tror jag, mest till sin rätt när hon spelar trumpet. Det blir som att hon kommunicerar bättre då. På klaviaturen kommer hon som oundvikligen längre bort från åhöraren, åtminstone mig. Och på sång ännu mera fjärran från sin musikaliska intention.

Thackray och hennes tre medmusikanter avslutar, passande nog, konserten ute i full blom, äpplena börjar bli söta nu, med hyllningarna till gudinnan och planeten Venus  (som Thackray menar har större inflytande på våra respektive liv, livsval och -möjligheter än vad vi vill tro) samt till den livgivande solen i biten Sun (Thackray ber oss denna molniga afton att sända en tacksamhetens tanke till stjärnan som befinner sig på precis rätt avstånd och i rätt vinkel för att vi och växterna omkring oss ska kunna gro och frodas).

Trots dessa visdomsord och nyktra insikter – som hon förmedlade redan under konserten i höstas – är det dock och dessvärre intet nytt under solen.

Text: Rikard Rehnbergh Foto: Leo Ahmed Teckningar: Martin Ehrling

Annonser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Relaterat

Annonser