Ystad: Masekela lämnade OJ:s recensent skakad men inte rörd

Klockan var väl ungefär halv ett på natten då jag lätt omskakad och mörbultad stapplade ut från Ystads teater efter att i en och en halv timma non-stop och på högsta volym, och då menar jag HÖGSTA, ha lyssnat på Hugh Masekela, Sydafrikas främsta jazzlegend genom tiderna.

Masekela sparade inte på krutet och han lät sina fem medmusikanter släppa loss riktigt ordentligt. Själv förgyllde han konserten med fantastiskt fint flygelhornspel. Från och till fick jag faktiskt inför mitt inre visionen av Miles som jag tror skulle platsat bra i detta sammanhang. Men Miles sjöng ju aldrig, det gjorde däremot Masekela och det kunde jag nog avvarat. De vokala inslagen upplevde jag som lite jobbiga liksom för den delen Masekelas dans.

Med andra ord, Hugh Masekelas band var instrumentalt i topp och bjöd på en veritabel ljud- och svänggryta som kunde fått den stelaste av publik på benen, om tillfälle hade givits. Sydafrikansk afrofunk med massor av ”patapatarytmer” så vill jag kort beskriva Masekelas musik.

Skickliga musiker, ja absolut. För hög volym, ja för mig i alla fall. Men publikreaktionen var mycket positiv och det applåderades, visslades och jublades åt det mesta som levererades från scenen. Själv var jag vid det här laget rätt trött, kanske för trött för att kunna ge en rättvis beskrivning av konserten?

Stig Linderoth

Ystad Sweden Jazzfestival
Ystad Teater den 1 augusti 2013
Hugh Masekela flygelhorn, voc
Cameron Ward g
Randal Skippers keyb.
Fana Zulu b
Frances Manneh Fuster perc.
Lee-Roy Sauls dr