Ystad: Monday Night Big Band

Så var det dags igen för Ystadsfestivalen att välkomna ytterliggare ett big band till Per Helsas Gård. Denna lokal har visat sig inte bara vara en trevlig miljö utan också synnerligen lämpad för jazzkonserter. Om detta beror på akustiken i sig eller på duktigt ljudfolk har jag ingen aning. Förmodligen på både och, bra låter det i alla händelser.

Monday Night Big Band har ju från start en gång i tiden hämtat sin inspiration från Thad Jones och hans storband, först med Mel Lewis och sedan med oss mera i tiden närliggande Eclipse, bandet han ledde under sina år i Köpenhamn.

Sålunda var eftermiddagens konsert tillägnad just Thad Jones och hans musik samt också minnet av MNBBs grundare och mångårige ledare, framlidne tenoristen Jörgen Nilsson.

MNBB är till numerären ett sexton man fullmatat storband men rör sig genom arren med gung, sväng och ledighet som ett hälften så stort jazzband. Trombonisten Ola Åkerman stod för lättsam presentation av konserten. Första saxen Håkan Caesar ledde sin saxsektion genom flera unisona, välklingande och svåra passager.

Solister har MNBB gott om, goda sådana dessutom, som ovannämnda Åkerman och Caesar samt föträfflige pianisten Sven Erik Lundeqvist. Tenoristen Mattias Carlsson har blåst sig upp till en första position bland saxsolisterna. Duktigt! Men jag skall förstås inte glömma bröderna Holmström och barytonen Peter Wilgotsson så är dom nämnda allesammans för sitt glimrande samspel.

MNBB spelade alltså mycket Thad Jones. Groove Merchant, Quietude, Greetings and salutations med flera. Andra nummer som fastnade speciellt denna eftermiddag var Niklas Fredins version av Halleluja I love her so (arret plankat av Jörgen Nilsson från en Thad Jones/Joe Williamsinpelning), Little green apples och Tiptoe .

Ut ur kullisserna trädde så Vivian Buczek och hon startade sin avdelning med Bill Evans Waltz for Debby, försvenskad av Beppe Wolgers till Monicas vals. Fortsatte med Get out of my life darling, Georgia och Smack dab in the middle tillsammans med trumpetaren/ sångaren Niklas Fredin.

Extranummer blev en scatduell Buczek/Fredin av Georgie Fames rockiga 60-tals hit Yeah, yeah.

Det får räcka nu med superlativer, ni fattar nog vid det här laget att detta var min hittills bästa festivalupplevelse 2012 och. jag tror faktiskt att Thad där uppe i sin jazzhimmel la upp sitt allra största solvargsgrin.

Text: Stig Linderoth
Foto: Lasse Seger