Sigurd & Brundins Chet Baker-hyllning var trivsam

Foto: Boel Mogensen

Anna-Lena Brundin & Jan Sigurd – Chet Baker Story
Nefertiti, Göteborg, 13 mars 2020.

En av de klenoder jag äger är lp:n Live In Sweden med Chet Baker och Åke Johansson Trio. Den spelades in på Nefertiti 1983. Drygt ett halvår senare återkom på begäran den spröde trumpetaren och sångaren till Nefertiti för en konsert med Åke Johansson, hans nordiske favoritpianist. Då var jag där. Om dessa händelser och Chets övriga besök i landet ska det för övrigt bli en bok. Trettiosex år efter magin jag var med om framförs Chet Baker-tributen ”Chet Baker Story” i samma lokal. De som hyllar Bakers oförlikneliga sätt att framföra standards är Jan Sigurd vid flygeln, sångerskan Anna-Lena Brundin, Anders Chico Lindvall på akustisk gitarr, basisten Lasse Lundström samt det unga stjärnskottet Erik Tengholm på trumpet och flygelhorn. I februari släppte paret Sigurd & Brundin sina finstämda Chet-tolkningar, jämte två original, på skivan Chet Baker Land. Med delvis annan sättning fick vi nu liveversioner av låtarna på den plus passande anekdoter. Till avdelningen givande anekdoter hörde definitivt basistens hågkomster från spelning med Chet 1985 i Stockholm.

Att man live valt att slopa trumslagare innebär ett luftigare naket sound. En annan anmärkningsvärd omständighet är hur sällan ensemblen hörs tillsammans. Skåningarna Jan och Anna-Lena står för det vokala, några gånger klickar de sömlöst i varandra genom att sjunga duett med god tajming. Även om Anna-Lena inte har Nannie Porres beslöjade röst hörs emellanåt viss likhet dem emellan, vilket förstås ska ses som en rejäl komplimang till Anna-Lena. Sigurd, som drog igång projektet, äger en stämma som inte alltid håller för varje intonation, men den funkar ändå hyggligt. Sigurd och Brundin berättar växelvis ur den flyktbenägne legendarens biografi. Första låten She Was Too Good To Me slår an en eftertänksam klang. Romantik utan någon som helst slisk är det lyckade grundkonceptet, vilket summeras i positivt hållna extranumret My Ideal. Presentatörerna företar två avstickare från Baker-spåret, den ena i form av fin kärlekssång på svenska till piano och bas.

Vid ett par tillfällen trissas stämningen upp genom en injektion av beat. Då noteras stride-tendenser från Jan Sigurd, härlig walking bass av Lasse Lundström och snärtiga solon på stålsträngad gitarr av Chico Lindvall. Den sistnämnde demonstrerar särskilt sitt stora kunnande i The More I See You. Skönt avspänt sväng! Som instrumentalist fixar ynglingen Erik Tengholm på ett excellent vis att symbolisera den sköre stilbildaren med det utvecklade melodisinnet. I balladen Just Friends ser han till att Chets ande svävar över lokalen. Tillsammans med Lundström på flygelhorn (hans första instrument) och Sigurd med sina läckert diskreta löpningar, gör han My Funny Valentine så att tonerna går till hjärtat och i I’m Old Fashioned levererar han återigen ståpäls-musik. I dessa skrämmande ovissa virustider ändå hyfsad uppslutning, även om somliga biljettinnehavare uteblev. Stort bifall från publiken och åtskilliga skivköp efteråt. ”Chet Baker Story” var en trivsam tillställning med vacker och elegant inramning.

Mats Hallberg

Apropå ovan nämnda Baker-bok önskar Jan Sigurd att de som har något personligt minne av Chet Baker i Sverige hör av sig till honom. Här hittar du Sigurds kontaktinfo.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.