Siri Karlsson och Broen tänjde på gränserna

Siri Karlsson

Siri Karlsson/Broen
Fasching, Stockholm, 25 september 2018.

Det är kul med musik som upplöser gränserna mellan genrer på ett självklart sätt som om dessa inte alls existerade och där en hela tiden manas till ett lyssnade bortom all form av uppdelning och försök till tankemässig förståelse. Duon Siri Karlsson: Maria Arnqvist och Cecilia Österholm och den norska gruppen Broen är lysande exempel på just detta! Ett naturligt, musikantiskt förhållningssätt med stor öppenhet för olika sätt att skapa musik.
Det är också här som styrkan finns i de källor som grupperna utgår från: folkmusik, rock och jazz, förenat genom improvisationens obegränsade möjligheter, något som är viktigt för de båda.

Siri Karlsson, som inledde kvällen, började först lite svävande och försiktigt för att sedan successivt bygga upp ett maffigt sound. Just det kollektiva soundet är en viktig del av duons musik ihop med gruppen, snarare än de individuella stämmorna och här fungerar föreningen mellan de akustiska instrumenten och elektroniken mycket bra. Sången blir dock bitvis svår att uttyda. Det blir ofta tätt och tungt, med ett suggestivt och medryckande beat, som skapar en närmast psykedelisk stämning, som sedan kan övergå i friare former, noise och i mörkare stämningar. Men som motsats till detta uttryck bjöd duon också på vacker och finstämd unison sång a cappella och på fint samspel mellan altsax och nyckelharpa och här kom också de mest folkmusikaliska inslagen fram. På ett par nummer gästade trombonisten Viktor Brobacke, som verkligen fick jobba för att kunna höras i den massiva ljudväven.
Siri Karlsson verkar kunna göra precis vad som faller dom in, utan gränser och det är något som jag tycker mycket om!

Broens musik kretsar kring Marianna Sangita Røes uttrycksfulla sång. Hon både sjunger, rappar och reciterar. Gruppen sammanför stilar från: pop, jazz, soul, funk, electronica, noise och friform på ett kreativt och nyskapande sätt. Till ljudbilden kommer den i sammanhanget originella tuban. Broen arbetar också med det kollektiva soundet och låtarna är möjligen mer stilistiskt utmejslade även om de rymmer många influenser. Det finns en stark energi i musiken och jag får lust att dansa och verkligen släppa loss till vissa av låtarna. Här finns de kvalitéer som gör att Broen också fungerar som klubbmusik. På Fasching blev det dock ingen dans den här kvällen, men vi fick uppleva två av de kanske mest intressanta skandinaviska grupperna som verkligen vågar tänja på gränserna! Wow!

Roger Bergner

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.