1703 Skivbolaget (edition-festival.com)
Ellen Fullman long string instrument, Okkyung Lee cello. Insp. Festival for Other Music, Stockholm, februari 2016.
Ellen Fullman är en av dessa amerikanska tonsättare och musiker som gör egna aldrig tidigare hörda instrument. I det här fallet handlar det om jättelånga strängar. Okkyung Lee är en fantastisk cellist som ju för svensk publik torde vara bekant efter sitt samarbete med Lisa Ullén och Nina de Heney. Annars finns en rad soloalbum på Ecstatic Peace, Tzadik och så vidare för den som vill fördjupa sig i hennes klangvärld. Tillsammans med Fullman växer en musik fram som först påminner om ett slags elektroakustiskt utbyte, men där de otroliga analoga klangerna så småningom träder fram – helt ohörda tidigare. Det räcker förstås långt för att fastna med öronen i Fullmans långa strängar som töjer ut rummet i det oändliga. Lee är den som slipar på detaljerna, kan spela fram en figur som hon låter växa och förändras. Cellon blir ibland som en röst, som snackar med oss, söker ord men mest finner tonfall. Musiken är dröjande, litet vilande. Den väntar på vårt tålamod och mod att gå in i det rum den bygger. Då väl nyfikenheten gått över till öppenhet och innerlighet känner jag mig helt omgärdad av de töjda klangerna, det blir som en koreografi som utspelas inne i mig. Tillsammans skapar Fullman och Lee rörelser där det inte finns någon väg ut, de snärjer in mig. Men så småningom liksom dunstar musiken som en tillfällig hägring. Det är oerhört starkt. Och i det läget är jag helt beredd på de små rörelserna i alla strängarna som lockar in mig i en av de starkaste ljud- och musikupplevelser jag haft på länge.
Thomas Millroth
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
