Meny
Zamzama Records/Jazz&People (www.jazzandpeople.com)
Omer Avital b, Asaf Yuria ts ss, Alexander Levin ts, Eden Ladin p, Ofri Nehemya dr. Insp i New York 21–22 april 2019.
Basisten Omer Avital kom med den första vågen av israeliska jazzmusiker som etablerade sig i New York i mitten på 90-talet, några andra var trumpetaren Avishai Cohen, saxofonisten Eli Degibri och basisten Avishai Cohen. Avital fick framförallt genomslag via jazzklubben Smalls, där han under flera år kontinuerligt ledde ett antal egna grupper. Grupper som blev plantskola för många musiker som saxofonisten Mark Turner, pianisten Aaron Goldberg och även pianisten Brad Mehldau i ett tidigt skede av dennes karriär. Avital har oftast som arrangör och bandledare jämförts med Charles Mingus, med sina storslagna, frustande kompositioner i breda och yviga penseldrag parat med lyrisk sensibilitet, allt på en kraftfull melodisk grund. Nu på New York Paradox – med en ny generation av israeliska musiker – med gruppen Qantar anför Avital sina styrkor på ett likartat manér som Mingus gjorde. Det är vitalt, rörligt och inte minst med två tenorister i fronten oemotståndligt, där det inledande spåret Shabazi direkt går på knockout. Allt material är skrivet av Avital, där flera kompositioner har färgning och tonspråk influerat av rötterna i Mellanöstern. Men här finns också bluesbaserade nummer, afrikanska tongångar och stycken med mer expressiva inslag, där de båda saxofonisterna starkt påminner om Mingus vildsinte och böjlige saxofonist George Adams. Det här är en fredagsplatta som inte behöver någon ingående analys. Spelglädje är nyckelordet.
Ulf Thelander
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här