♥ John Coltrane: Blue World

Impulse (Unviersal)
John Coltrane ts, McCoy Tyner p, Jimmy Garrison b, Elvin Jones dr. Insp. New York, juni 1964.

Blue World spelades in av legendariska ljudteknikern Rudy Van Gelder i hans studio under en junidag 1964, på uppdrag av den kanadensiska filmregissören Gilles Groulx. Coltranes musik var avsedd som filmmusik till Groulxs nya vågen-inspirerade experimentfilm ”Le chat dans le sac” (Katten i väskan). Endast tio minuter från sessionen användes slutligen till Groulx film och en dryg halvtimme av det inspelade materialet ser nu dagens ljus för första gången och rymmer åtta spår.

Saxofonisten var på toppen av sin karriär under inspelningarna och hörs här med sin klassiska kvartettformation med pianisten McCoy Tyner, basisten Jimmy Garrison och batteristen Elvin Jones. Tidigare samma år spelade de in starka albumet Crescent och halvåret efter Blue World skapade kvartetten jazzhistoria med mästerverket A Love Supreme.

Kvartetten framför inget nykomponerat för filmen utan spelar något omarbetade arrangemang av tidigare inspelat material. Det andliga tonspråket är i framkant, Coltranes mer expressiva sida får stå tillbaka för det mer melankoliska och sökande soundet även om hans intrikata tonföljder och modulationer är kännbara. Kvartetten framför två olika versioner av Naima. Den första användes till filmen och är till och med snäppet vassare än originalet. Titelspåret Blue World blir i bandets händer en improvisation kring låten Out of This World, där Coltranes intensitet och närvaro mynnar ut i ett läckert modalt crescendo. Skivan rymmer även tolkningar av Traneing In och Like Sonny samt tre tagningar av Village Blues. Här spelar Coltrane något hårdare, hans ton är mer bitande, hans frasering rappare.

Även om denna inspelning inte tillför någon ny bild av Coltranes gigantiska konstnärskap blir den en fin dokumentation och en självklar ”måste ha”–skiva för alla Coltrane–konnässörer att addera till fjolårets utsökta Impulse-utgåva Both Directions at Once: The Lost Album med inspelningar från 1963.

Patrik Sandberg